60 days
2013-04-02
Jag fick en blick idag som påminde mig om den hemskaste, värsta och absolut äckligaste perioden i mitt liv. En mening som påminde om varför jag inte förtjänar att finnas här. Jag vet inte vad jag vill och jag känner mig för trasig för att fortsätta mitt liv. Mina ärr kommer aldrig försvinna och trots hur mycket jag försöker kommer jag inte heller att glömma. Glömma vad som hände. Jag förvränger sanningen och hoppas att ingen ska märka. Jag ljuger för mig själv och alla andra.
Varför klagar jag ens? Seriöst? Varför kan jag inte tänka på mina nära och kära som faktiskt har riktiga problem medan jag bara sitter här, inne på mitt rum och klagar? Usch. Ni märker ju själva. Borde inte finnas här. Måste lämna plats åt de riktigt stjärnorna här i livet. Latmask, gå och lägg dig - ok ok
Trots detta kan jag inte låta bli att somna med ett leende.
0 Comments
Trackback