tonight I wanna cry
2017-04-13
Jag är ok. Jag är ok ok ok. Tror jag? Månader har gått sen jag senast skrev. Hjärnan har i princip imploderat och håller nu på att byggas ihop i guess. Jag vet inte riktigt hur jag mår och jag vet inte heller om jag bör överanalysera det. Jag måste stanna upp ibland och känna efter men vet inte riktigt vad jag ska känna efter? Jag vill bara kunna nöja mig och vara här och nu men den inre längtan efter något jag inte det är vad gör mig stressad, trött och ofokuserad när jag helst av allt vill vara 100% med i kropp och själ.
Jag har försökt sikta uppåt, långt.. mycket längre än jag trodde skulle vara möjligt. Tackat ja till mer jobb, extrajobb utanför det vanliga och numera kontaktperson åt två personer. Försökt vara ute mer, träffat nya människor, provat nya saker och försökt meditera mer. Saker jag inte trodde skulle vara möjligt för flera år sen är nu vardag för mig. Mycket går på rutiner och räls och jag minns knappt att jag tar mig till och från jobbet. Allt är en blur och många gånger tänker jag på om det vore bättre om man lyckats de där gångerna man försökte? Bättre hur? Och bättre för vem? Waaaa I'm spiraling
Vet inte om jag sjunker längre ner ju mer jag tar mig för eller om det kan faktiskt hjälpa mig uppåt? På sikt typ? Jag mår inte sämre, men jag mår faktiskt inte heller så mycket bättre.Jag är confused as fuuuuck. Är ändå nöjd med tillvaron, men något saknas. Jag gråter sällan längre (grät ju för fan varje dag förut. varje. jävla. dag.). MEN. Jag skrattar sällan numera också. Alltså verkligen på riktigt. Hur hittar jag tillbaka? Vill jag hitta tillbaka? Varför har allt blivit så jävla rakt och grått? hatar likgiltighet *sur emoji*
be a better person today
2016-08-01
how I feel
När det vänder
2016-04-01
A sober life could never be the solution for my thoughts of execution
Me, myself... I ain't even mad about the future anymore.
The sad part is being ungrateful and depressed when everything finally works and you got what you wished for. Be careful what you wish for, they say. But how would I know having "it all" doesn't mean a thing when you don't feel anything. Hold me. Let me go. Need you close. I want to be alone.
Cant do this with all these feelings when they fly around and making me feel empty, apathetic and alone. Yet energetic, happy (actually the happiest) and sometimes the feeling of actually appreciate life
And then. Questionmark.
Questions will remain unsolved and unanswered.
How is it possible to feel alone in a crowd of people, friends and strangers on a bus. Im not invincible and I don't really feel like it. But how these looks towards me making me feel smaller than the smallest mouse making my brain go bananas jeeesus.
🙏 My life will be short just like my skirt... Skämt åsido.
ouch
2016-02-06
"Du är inte Du just nu,
vi hörs imorgon"
Jag är aldrig Jag
Du har aldrig träffat Mig.
Jag vet inte ens vem jag är
hur skulle du kunna veta
loveable
2016-02-04
I dont need your comforting,
I dont need your words telling me its going to be okay
I just need your love
anyones love
I dont know where to look
nor where to find
when my sight is a blur
and my hands are shaking
the taste of salt is all I know
and my head is just a heavy messy dark fog
but i smile, I smile
while trying to hide how exhausted my soul is
while trying to hide the desire and craving for,
for someone to make me feel safe
make me feel loveable
cause I start to question whether I'm either worth or
how can you even manage to stand up while you break down when you think you'd be happier by now
cause your deadline has passed
upendo
2016-01-10
I went to bed with a smile
even though I didn't think it would happen again
or.. well.. I know I can't trust myself so of course it would
who am I trying to trick
I felt so happy dancing in somebodys arms
feeling close and even if the feelings were exploding at the same time
everything went in slow motion
and you looked much better than before
dancing, singing, feeling alive
giving me a reason
I even woke up with a smile
vart hör jag hemma
2015-11-26
got a roof over my head, yet I feel homeless
the place, where you live
is not noccessary the place you call home
what is home
when you wont listen
2015-11-17
walking gracefully along the avenue
thanking the earphones for blocking the sound from the outside
knowing that I've been honest all along
but not once believed in, just by you hearing my words
to come to the conclusion that,
if the truth really is necessary when all,
all of my words feel just like air coming out of my mouth
without meaning
and sometimes without sense
do they even matter at all
I ask myself
I hate myself for being so persistent
my strong will for things
but at the same time I don't want to lose myself
again
that is who I am
and sometimes
if you change something for anyone else
you can lose yourself even if you think the sacrifice is what you need to do
but in the end
is it worth it
is it really necessary
who will be the one to tell
if you already lost again youself
while you were busy being somebody else, for someone else
something darker ate you up inside
cry baby
2015-11-15
Ibland blir jag överumplad av känslor. Som att bli överkörd av ett tåg ungefär, fast.. med känslor. Jag vet att de allra flesta människor (jag mött iallafall) är extra sårbara vid vissa tillfällen och ibland kommer det lite hur som. Jag har så svårt att sära på det där "oj nu är jag bara sådär extra sårbar pga pms" eller något som faktiskt är "på riktigt".
Att jag faktiskt känner så för att jag är jag, och inte för att jag är extra sårbar på grund av knäppa hormoner. Ibland vet jag. Idag vet jag inte. Det stör mig verkligen from the bottom of my heart för jag vet inte om det är rätt tid att ta fighten mot känslorna eller bara go with the flow och dras ner ännu mer. För det som tar mina krafter mest är fighten mot känslor. Men det är väl just det. MOT.
Hur vet man skillnad på känslor.
Hur känns riktiga känslor och vilka är tillfälliga?
"the only thing worse than crying youself to sleep is crying youself not to sleep"
almasis feel
2015-10-25
let the
let the numbers show
let the feeling show
so why did I feel stout
feelings aint always reality
thoughts aint either
overthinking all these feelings
will I ever wake up again
sippin and waste all this these things
get wasted and dont care
why prioritate life
rinning out of here, completely bare
im twenty-one
2015-10-24
I’m twenty-one but I never had a clue
I’m hanging here just to try and play it cool
Ran out of time I can barely make it through
Booze down my throat I see waves of changing hues
The smoking sky gathered streams of flowing stars
The glim of light travelled miles and miles afar
Into our eyes they discovered where we are
We’ll never know cause we’re million years apart
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
You said you’re chained to the city’s vicious pace
The more you give only means the more they take
So you decided not to wake up everyday
Here comes a storm you’re just gonna let it rain
My skull is cracking I can’t read another page
You turned around seeing nothing else is saved
Bury your senses you can’t feel it anyways
Then turn your cheek when they slap you on the face
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
Hit my head bleeding through my veins
Hold my breath till my lung deflates
I’m hanging here just to try and play it cool
Ran out of time I can barely make it through
Booze down my throat I see waves of changing hues
The smoking sky gathered streams of flowing stars
The glim of light travelled miles and miles afar
Into our eyes they discovered where we are
We’ll never know cause we’re million years apart
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
You said you’re chained to the city’s vicious pace
The more you give only means the more they take
So you decided not to wake up everyday
Here comes a storm you’re just gonna let it rain
My skull is cracking I can’t read another page
You turned around seeing nothing else is saved
Bury your senses you can’t feel it anyways
Then turn your cheek when they slap you on the face
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
Hit my head bleeding through my veins
Hold my breath till my lung deflates
vanish
2015-10-13
the tears will dry
and vanish as the sun goes up
the thoughts I think
won't ever see the daylight
the people I meet
won't ever know how much I want to say good bye
the beautiful things I see
I wish I could share them to you all
on the other hand, the ugly things I see
I wish they could vanish without a single trace
instantly
Who you are
2015-10-12
Soon you'll fly above the stars
Along with distant angels
- Kim Karlsson
De där infallen kommer oftare
och fler och fler omvägar måste tas
fick nästan jogga ut från shoppingcentret idag för att få luft och inte börja gråta bland alla tusen människor
vill inte vill inte vill inte
träffa någon jag känner
eller ja,
vill inte träffa någon alls
men träffad ville jag bli
gärna av en buss hoppades jag på och gick mot rött
ne, de var nog dags att åka hem
men fick nästan hoppa av bussen när tårarna brände bakom ögonen och den JÄVLA känslan kommer tillbaka
sån otrolig dödsångest, likgiltighet och vilja att leva samtidigt,
hur det nu går ihop
Det känns som att lugnorna fylls med bly, allt blir tungt, huvudet blir helt tomt och man kan nästan känna hur hjärtat nästan skrumpnar ihop. För att inte börjar gråta måste jag bita ihop så hårt att huvudvärken blir ett faktum. Alltså, egentligen är det inte jobbigt i sig att bli ledsen. Och det är det som jag blir så frustrerad på. Jag kan inte beskriva hur jag känner för andra människor utan att få en smocka rätt i ansiktet.
Har försökt skriva rad efter rad men jag vet inte ens om jag vågar skriva ner mer så fick sudda ut.
För mycket triggande detaljer (för mig själv och kanske för någon om denne läser, eller så lär jag spärras in....... fast ja, det vill jag ju ibland).
should flee
2015-10-06
det är inte att jag inte vill berätta hur jag mår
det är för att jag inte förmår,
inte kan
kanske heller inte hann,
för när känslorna kom
hann jag inte skriva innan jag kände precis tvärtom
jag kanske inte minns, för jag minns ingenting, från allting.
ibland tror jag att jag drömt mina ups and downs för det är så löjligt
löjligt att känna såhär dag in och dag ut
att få höra att alla känner det samma och att det kommer bli bra kommer inte få mig att ta mig i kragen
om alla känner detta förstår jag inte hur människor orkar vakna upp på morgonen, kämpa.. leva
wish I could fly away from this madness
foto: Marcus Helldén 2015
be gone
2015-09-22
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
jag vill inte vara rädd
vill inte vara rädd för mig själv
kan inte lita på mig själv
kan inte lita på någon annan heller
önskar jag kunde berätta men jag kan inte och det gör så ont
så jävla ont
måste sova
men jag är ändå rädd
det tar aldrig slut och jag är så less på det
försvinn från mitt huvud!
låt mig bara få sova
why does my hears cry?
2015-09-21
tidigare har det varit varje sekund, varje minut var vaken stund. men nu när drömmarna hauntar mig klarar jag knappt av att stå ut. jag sover så otroligt dåligt redan och mardrömmar och sömnparalyser på det klarar jag inte av. rädslan håller i sig till min vakna tid och paranoian blir värre. jag vill gömma mig samtidigt som jag inte tror på det. på dom. på allt det där som händer i mitt jävla huvud.
fasthållen, jagad, slagen och ignorerad. det är det som händer i drömmarna. i alla vill jag bara en sak. dö. när jag sedan vaknar är det som att jag glömt om det bara var i drömmen jag ville det eller om det är något mitt undermedvetna säger mig (trots att jag ändå är medveten om det... eller är jag?). jag förvirras så otroligt av mig själv och var dag som går, går jag också förlorad.
jag vill säga hejdå till alla, kanske bara förvinna eller kanske bara starta om på nytt men tanken gör mig handlingsförlamad. jag skakar, gråter och vill bort. hur hamnade jag här? detta stadiet måste vara det värsta i mitt liv. juste det. kom ihåg det. det är bara ett stadie...... bara ett st... nä fan
angels in my head
2015-09-21
Erik Hassle i lurarna, fingrarna får tyst glida över tangenterna för att dokumentera kvällens känslor,
The days hurts
The nights hurts
The light hurts
My eyes hurts
The darks hurts
My heart hurts
It all hurts
The nights hurts
The light hurts
My eyes hurts
The darks hurts
My heart hurts
It all hurts
Jag förstår inte, säkert precis som alla andra hur det kan vara så svårt att må bra. Alltså må sådär genuint bra. Det går upp, ner, upp, ner.. och djupare ner. Mitt humör är aldrig tillförlitligt om man kan säga så. Mina tankar är värre än så, precis som vanligt. Mina känslor har jag noll kontroll på. Känns som ett hål i själven. Alltid något som saknas och skall ersättas med något meningslöst.
will I ever be?
2015-09-16
dont call my name
cause when you do,
my heart slungs up in my throat
my stomach turns inside out
and all my veins makes knots on themselves
going out
pretending to be the happiest of us all
making you all smile
to think that when I see you, smile..
I think I can be happy too.
downside
2015-09-09
cant. fucking. cope.
min energi tar slut och allt jag vill är att komma bort. bort bort bort.
jag vill inte kämpa. jag vet inte längre om det är för att jag inte orkar, eller för att jag inte kan se framåt.
dock kan jag inte se framåt för jag orkar inte. orkar jag inte idag hur ska jag orka imorgon?
många gånger önskar jag, så innerligt att man kunde radera sig själv från jordens, universums och allt som finns bortom dets yta. förvinna. skita i alla jävla minnen, bra som dåliga. be gone.
jag vill inte tänka på det, men ändå återkommer det. varje dag. hela tiden. morgonkaffet, skolan, föreläsningen, filmen, tåget, affären, runt vännerna, runt familjen.
jag vill inte dö först i min familj. men jag vill inte känna smärta för någon annans död.
jag känner redan så mycket. översvämmas av alla känslor. hur hanterar man det?
hur handskas man med det innan det tar över?
hur talar man om det, berättar och pratar om känslor utan att låsas in?
skulle behövas ibland, men bara tanken får mig att vilja avlida här och nu.
paul jenkins
dear, when I say
2015-09-07
Everything becomes harder when the white fallen snow will come. How do I handle these feelings that won't melt away? I'm always in need of time. time time time.
I'm scared that my state of mind will be at my lowest, again, this autumn. I'm afraid of life. Afraid that I wont make it. Cause the fact of actually waking up in the mornings frightens me. It scares the shit out of me when I think about my position in life. Might as well end it all now, right?
These thoughts never ends. How can you make it look like an accident? Should I be intoxicated? Maybe I'll fail if I get too wasted, and that scares me. To fail.
so dear, when I say this
or tell you I cant cope
I mean it
