artonde i femte
2014-05-18
Nej.
Nej. nej nej.
Tanken att hoppa framför en bil när den kör förbi är kvar. Tanken att stoppa polisbilen och säga "jag tänkte mörda den där personen" är kvar. Men det är inte för att jag VILL mörda någon... utan.. jag vill bara att dom ska rädda mig... från mig själv. Jag borde inte ens få leva. Jag vill in i fängelset för att jag är så efterbvlien.
Fast jag "hetsar"/provocerade killen som gick förbi mig påvägen hem. Han sökte bråk med personerna bakom mig, men trots det brydde jag mig inte utan skrek bara "HEEEEEEEEEEETS" och "come oooooon det är löööördag.. eller okej söndag.. chillaaaa" till honom. Jag orkar egentligen inte ens bry mig. 02:15. Borde sova. Vad spelar det för roll om han slår mig? Och vad spelar det för roll om han hade slagit ihjäl mig? Vem bryr sig?
Min hjärna säger att jag borde dö. Borde dö dö dö dö. Värdelös. Meningslös. Waste of time.
Detta känns inte bra iallafall. Långt ifrån
Jag vill supa ihjäl mig. Vill överdosera. Vill springa ut i skogen och aldrig mer komma ut. Men jag är så jävla rädd. Så jääävla rädd.
.................... för mig själv.
forget it all
2014-05-16
Hjärnan står still och jag känner att mitt inre lugn växer samtidigt som mitt svarta hål bara blir större. Jag är utmattad och att vara positiv tar så mycket mer kraft än jag har. Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. Eller ja, jag vill ingenting. Inte ett skit faktiskt.
Möjligtvis göra allt destruktivt som finns. Supa, röka, knarka och ragga upp någon på krogen för ett ONS. Men icke. Jag har inte ork till annat än att hata mig själv. Jag förstår inte. Jag känner mig inte dålig. Jag känner inte att jag är HELT värdelös. Jag förstår att livet har mycket att ge, men jag pallar inte. Jag orkar inte.. what for?
Jag vill skriva, men min hjärna är helt tom. Helt förstörd. Men jag måste förstöra den. Jag måste, för att glömma.
