Lägger mig i sängen tidigt för att försöka få så mycket sömn som möjligt. Känns inte ens som att det är en idé då jag ligger i sängen med känslan av att massor av kryp, kryper inom mig. Parasiter ni vet. Ligger och vrider mig en gång i minuten. Sen alla tankar som snurrar runt i huvudet. De tröttar ut mig totalt. Verkligen. Nästan så att jag hoppar ner för ett stup med huvudet före för att inte kunna tänka. Vilken befrielse ändå. Drömmer konstiga drömmar om att huset brinner varje natt. Går inte att bli mer paranoid än såhär. Bottttttttten.
Nää, ska väl inte vara så negativ. Eller vänta.. jo det ska jag. För jag har inget annat att skriva :)
Kääänner mig efterbliiiiiven. Full på lögner och full på tjaaaaat. TJAT TJAT TJAT. Vi ses i dina drömmar lilla du. Ska skära snoppen av dig och lägga den på ett bananblad och kasta i ett bajshål. HHIIHHEIEHIHIAissdijgpoåkgölf
Det är sjukt hur utmattad man blir när mer än hälften av tiden man är vaken betyder negativ energi, 0% livslust och olust när det gäller.. allt. Känner mig glad få gånger, men jag är oftare irriterad än glad vilket stör mig. Eller jaa.. Allt stör mig. Verkligen allt. Om någon står för nära, står för långt bort, om tröjan är sné, om högtalarna inte får in rätt ljudvolym blablablabla allting är stört bara. Jag vill inte låtsas vara glad eller gå runt med ett léende hela tiden. Det funkar inte. Känns som en sten i magen och mitt huvud känns så tungt. Luften jag andas är inte den samma och jag det enda jag tänker är bara "detta håller inte". Hur mycket jag än försöker att ändra ditten och datten kommer jag ändå tillbaka till ruta ett igen. Varför? Det sägs att livet är vad du gör det till, och det är ju klart.. till viss del. Jag önskar att glömma, förlåta och att leva vore enklare än det låter.
Jag vill älska livet och älska allt jag gör. Dock så funkar inte min hjärna och mitt liv så.
Alla dessa tankar stör (läs: förstör) mig. Jag vill ju bara sova. Länge :(
Det känns helt ärligt inte som att det hade gjort någon skillnad om jag försvann här och nu. Känns snarare som att vissa hade tyckt att det varit skönt. Mindre att tänka på helt enkelt. Kan väl inte någon förneka? Känns som att livet hade blivit lugnare.. fridfullare på något sätt. Både för mig och alla andra. Slippa mitt tjat, mitt konstiga betéende och min oerhört jobbiga röst :) Nej. Jag tänker inte vara positiv just nu. Inte alls. Känns som att alla runt om mig är döende, så det är ju omöjligt att hålla humöret uppe. Är dom inte döende är dom sjuka. Usch. Grymma värld.
Frågar mig själv frågan: Var jag lyckligare förr? Försöker kolla igenom bilder och gifs för att kolla om jag hittar tecken på genuin glädje. Genuina léenden och lycka. NOPE. Eller jo. Jag hittade en gif, men den känns inte rätt att ladda upp p.g.a weird anledningar. TIEP. Oke.
A man may drink and not be drunk A man may fight and not be slain A man may court a pretty girl And perhaps be welcomed back again But since it has so ought to be By a time to rise and a time to fall Come fill to me the parting glass Good night and joy be with you all
Oh, Give me love.
Maybe I'll be drunk again.
"Suicide is man's way of telling God, "You can't fire me - I quit." - BillMaher
"I'm not going to change the way I look or the way I feel to conform to anything. I've always been a freak. So I've been a freak all my life and I have to live with that, you know. I'm one of those people. " - John Lennon
Ni har rätt att slå mig och plåga mig hur ni vill. Jag förtjänar inte ens det här. Jag förtjänar inte ens att få leva. Sitter i ett fucking väntrum och bara väntar på att något ska hända. Folk kommer och går, men jag har suttit här i evigheter och kommer ingenvart. Lika bra det. Trivs inte någon annanstans än i mitt rum ändå. Men jag måste erkänna att den andra sidan, den mycket grönare sidan verkar spännande. Verkar exotiskt på något vis.
Är störd, jag vet haha. Men jag kan inte låta bli att tänka tanken.
Är paranoid som satan och hallucinerar typ. Hallucinerar och hallucinerar. Ser typ syne, haha. Eller så kollar min dammsugare på mig o.o I don't even know. Åter igen så spökar mina tankar och mitt medvetande fuckar ur totalt. Hatar min livliga fantasi just nu och jag allt jag önskar just nu är att få sitta på en strand mitt i sommaren och få låta tankarna flyta runt fritt och bara... va. asfjhkhdfkj VILL HA SOMMAR. Har such a sommarabstinens så det inte är sant.
Förstår om du undrar vad som händer, men det du känner.. TURBULENS.
Skrev väl 10 meningar på historian. Duktigbrud.se javisst.
Asdfghjklöäzxcvbnmqwertyuiopå. Lite så känner jag. Vill kasta datorn i golvet, riva ner allt från skrivbordet, slå sönder alla speglar och hoppa ut genom fönstret. Meeeeeeneeeeh... nej. Jag sitter istället och vet inte vad jag ska skriva trots att allt jag vill just nu är att klaga. Klaga på allt, även om jag för 15 min sen kände hopp om att jag skulle kunna göra någonting. Kalaabaauom. I want silence.
Sitter och funderar på vad jag ska göra i sommar. Vad jag ska göra efter sommaren och senare i livet. Palllllllllla. Verkligen.. PALLA. Men istället för att mörda mig själv med konstiga tankar ska jag sätta mig ner och göra mina skoluppgifter. Ba att sätta igång. Taggar historiaaaaa!!!! wiwiwiwiwi. nej
Vill ni ha chill musik? Har ju ändå en musikkategori, so why not use it?
Funderade länge innan jag publicerade förra inlägget. Nu kommer väl folk tro en massa weird stuff, men jag får väl låta folk göra detta. Intressant hur en bild och en text kan få folk att tro att dom plötsligt vet what's going on.
Nä.
Om jag inte trivs att ha utsläppt och sånt i sommar (vilket jag antagligen inte kommer att göra) kommer jag göra sidecut igen.. fast på andra sidan så jag kan fortsätta att ha utsläppt om jag nu skulle vilja detta. Why not lixom?
Du vet aldrig vad du ger dig in på och du vet aldrig vad som finns bakom dörren.
Känner för att mindfucka er alla som läser nu. Era hjärnor kommer spela er ett spratt.
Inga frågor får ställas och inga svar kommer att ges. Varsågoda.
I don't care if it hurts I want to have control I want a perfect body I want a perfect soul I want you to notice when I'm not around You're so fucking special I wish I was special
(öjj. bli inte rädda nu, men jag måste mindfucka er för det är kul. gammal bild på moi i unga dagar)
But I'm a creep I'm a weirdo What the hell I'm doing here? I don't belong here
She's running out the door She's running out She runs runs runs
Vad jag ljuger. Som om jag skulle berätta skolhändelsen för min psykolog då eller. Haahahahahahahahah nej. Satt där och fick väl inte ut så mycket förutom "njaa.. inte riktigt.. assåå.. jag vet intee..", "minns inte riktigt.." och typ "haha jag måste ju varit cp när jag va liten blabla". Värdelös är jag.
Vet inte ens varför jag går dit. Jag vill inte ha mediciner eller prata med en ny människa och berätta allt på nytt. Jag vill bara ha hjälp. Uscha mig.
Den enda anledningen till att jag saknar att ha mobil är att jag saknar att instagramma min mat.
En stor våg av meningslöshet sköljde nyss över mig. Vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har mått bra nu när skolan börjat och jag har försökt att "börja på nytt" och försökt att se saker på andra sätt osv. Tagit tag i det hela helt enkelt. Trodde jag. Jag missade första lektionen idag av misstag, men trots att jag var VÄLDIGT trött (hade aldrig gått till skolan om jag varit så trött förra terminen) så gick jag iväg till skolan med ett léende för jag ville inte komma tillbaka till de gamla vanorna. Jag möttes av glada klasskamrater och även om jag inte var genuint glad pga min morgon så kändes det bra. Efter skolan hände en liten incident som fick mig att vilja bryta ihop TOTALT när jag lämnade skolbyggnaden. Jag visste inte riktigt om jag överreagerade, men arg, sur och ledsen blev jag. Åter igen så förstår jag mig inte på vissa lärare.
Jag tänker integå in på vad som hänt, utan jag kommer ta det med min psykolog om en timma ungefär och försöka glömma det, trots att jag ska ha en av lärarna imorgon.... om jag kommer till skolan dvs.
antar att mitt lingon kommer läsa detta så ville inte baara klaga utan visa en fin bild från ett fiiint minne!
.....och ge dig ett gödigt skratt maybe. datt tand bby <3
Lika trött på allt igen som jag var förra veckan.. och veckan innan dess.. och veckan innan dess. Snälla få ett slut snart. Pallar inte.
Bakom mig ser ni bara en 5te del av min mammas pojkväns skivsamlig.
Just. WOW.
Tänk er 300kvm FULLT med skivor och porslin. Japp. Så ser det ut.
Jaja, nog om det.
Städat rummet helt och jag trodde faktiskt att det fanns en liten (ytterst liten) chans att jag faktiskt skulle få ordning på mitt liv när jag gjort detta. Tyvärr var det bara mitt dumma, idiotiska och så kallade "smarta" jag som lurade mig. Jag är kaos. Jag kommer inte bli ordningsam bara för att jag håller ordning. Dumma dig.
Hittade en "dagbok" (en helt vanlig bok med vita sidor) från när jag var 12. En groda som sitter och spelar fiol eller liknande på en sten i vattnet på omslaget. Minns ofta att jag ville träffa denna coola typ för han såg så glad ut. haha, aja. Jag kollade igenom boken och det stod väl mest saker så som telefonnummer till kompisar och typ "ANTECKNINGS-SIDA" över hela sidor på var och varrannan sida. Hur tänkte jag att jag skulle få plats att anteckna? Har la alltid varit lite dum i huvudet I guess :)
Iallafall. Det som var heartbreaking var när jag såg, på sista sidan där det står
"Dagbok
Jag älskar en
Jag vill inte leva längre
Jag vill bara DÖ! :(
Alla hatar mig och utnyttjar mig!
Funderar på sosjojälolvovmomrordod
innan jag är 16år
/ 20 april - 12 år ONLY"
Bild på dagboken och sidorna.
12 år? Hur kunde jag ens tänka så? Sure att det är idiotiskt att tänka så i min ålder också. Men ändå. 12 år? Det är två år kvar tills min bror blir 12. Sinnes!
Och att ha mått såhär i 5 år är ju bara sjukt. Varför mår jag ens såhär?
Förr (som det även står) så kunde jag känna mig SJUKT utnyttjad och det var jag som fick göra allting. Jag fick hämta ditten och datten och det var alltid jag som blev vald sist på allting.. om ens vald. Jag förstod inte varför folk ville prata med mig när allt dom gjorde var att först "utnyttja" mig och sen säga elaka saker (som dom sedan inte stod för) och sen ni vet det där klassiska med att alla skrattar åt en, men att man själv inte fattar varför. Uh. Sinnes. Blir så arg på dom som gjorde detta, men mest på mig själv. Idiot. Ungjäveldspfijsdioh.
Kanske därför jag fortsätter driva med mig själv och skämmer ut mig själv så andra slipper göra det?
Jag slipper känslan av att någon annan har kul på min bekostnad. Hm.
Försöker samhället spela mig ett spratt eller är det jag och mina tankar som lurar mig själv?
Jag förstår verkligen inte någonting och jag kan inte ens se rakt fram längre.
Mitt huvud snurrar och mina tankar och minnen är mer än suddiga.
Jag har ont i halsen, ont i kroppen och mina läppar har spruckit till tusen.
Jag känner mig äcklig och jag vill inte annat än att sitta på mitt rum och se solen gå upp, ner, upp, ner.
Great. Där hörde jag brevbäraren. Igen. Betyder att jag borde ha somnat för längesen.
Vet inte ens varför jag bryr mig. Varför skulle jag ens behöva ha en ordentlig dygnsrytm?
Nä. Precis.
Jag har skapat en underblogg med lösenord för att försöka att skriva mina lite-mer-privata-och-överdrivet-depressiva-inlägg någon annanstans för att inte skrämma livet ut närstående eller trigga folk. Om ni vill försöka er på den så är adressen samma som nu /privat efter. Bara att börja gissa inlogget till den. Woop. Lycka till.
Jag borde ju inte sitta och läsa på. Då kommer jag ju lära mig om hur jag ska överleva skiten? Andas lugnt, slappna av och den flämtande och okontrollerade andningen kommer försvinna inom någon minut. Min hjärna spökar ovanligt mycket i natt, som ni kanske märkt. Det är vid sånna här tillfällen jag ska slänga mig på telefonen och ringa min psykolog. Eller den sjukligt snygga överläkaren. Eller helt enkelt väcka pappa och åka till Varberg direkt. Men det gör jag inte. För jag kan inte. För jag får inte. Jag stoppar mig själv från att rädda mig själv om och om igen, men ändå lyckas jag att rädda mig själv från mig själv på något vis. Mycket text? too bad, för här kommer mer.
Det är mycket som cirkulerar runt min hjärna just nu. Vare sig jag vill eller inte. Är väl inte något ovanligt direkt, men det är vid sånna här tillfällen jag faktiskt funderar på vad FAN jag gör här. Vad i helvete har jag tillfört till folks liv förutom pain, pain, pain? Jag kan inte se mig som personen som har ett solsken runt om sig när jag kommer in i ett rum. Tyvärr tog en annan människa detta med sig när denna lämnade mig. Jag kan inte heller se mig som personen som kommer in med ett stort léende och som får alla andra att göra samma sak. För även där var det någon som tog detta ifrån mig. Synd att det blev som det blev, men det är väl så livet funkar.
Livet är ett test och döden en gåva. Varför vill vi inte upptäcka nya saker och undersöka saker som ingen gjort förut? Varför piskas av glåpord, ideal och brustna hjärtan när man kan ligga och vila under jorden i flera tusen år? Är det okunskapen? Känslan av att vara så ovetandes om det hela som skrämmer en? Jag vet faktiskt inte ens själv. Har man inte mycket att förlora så är det väl lätt att känna att det inte skulle kunna hända så mycket av att försvinna. Är man som mig och har några få saker att "förlora" men mest av allt så känner man att man inte vill göra folk besvikna på en så är det svårt att bara ge upp allting. Men jag kan väl inte göra annat än att säva att det facinerar mig. Livet. Döden. Gåtorna. Exciiitiiiing if you ask me.
Precis som löven faller från träden, så dör folk i världen. Främst i U-länder. Synd att lövfallandet betyder mer för folk än dödssiffrorna.
Tog bort det hela med HUR man överlever. Varför ska man veta det lixom? ;*
Och speciellt om man självmant slänger i sig själv i iskallt vatten.
Du kan inte andas den första fasen av immersion kallas köldchocken. Under denna period drabbas man ökad puls och stigande blodtryck, okontrollerad och flämtande andning och i vissa fall koordnintaionssvårigheter. Denna perioden kan vara allt mellan ett par sekunder till ett par minuter beroende på olika faktorer, och den kan vara dödlig. Faktum är att nästan 20 % av de som dör i kallt vatten gör det inom två minuter. De får panik och drar kallsupar och drunknar.
Du kan inte simma. Det andra stadiet vid immersion är att det blir problematiskt att simma. Utan tillräcklig isolering måste kroppen skapa sin egen värme. Redan långt innan kärntemperaturen sjunker börjar venerna i armar och ben dra ihop sig för att behålla värmen och du förlorar kontrollen över händerna. Musklerna i armarna och benen kommer att sluta fungera utan syretillförsel och tillslut blir det svårt att hålla huvudet över vattenytan. Mer än 50% av de som drunknar gör det innan de ens förlorar en grad kroppstempertur, på grund av att de inte kan kontrollera armar och ben och simma.
Seal my heart and break my pride I've nowhere to stand and now nowhere to hide Align my heart, my body, my mind To face what I've done and do my time
Well you are my accuser, now look in my face Your oppression reeks of your greed and disgrace So one man has and another has not How can you love what it is you have got
Leker med tanken om att försvinna eller "sova" en lite längre period.
Hur funkar det? Vad krävs? Hur skulle folk reagera? Hur hade folk levt vidare?
Som när jag inaktiverade mitt facebook account en gång.
Tror det var två eller tre personer jag dagligen pratar med som reagerade.
Knappt.
Ska väl inte påstå att jag brydde mig sådär jättemycket just då.
Ville ju faktiskt bara bort från allt och slippa ha något efter mig.
Precis som nu, fast jag vet inte hur jag ska komma bort från allting - tillfälligt.
jävla bög
there is no way to happiness. happiness is the way.