lay down, mind is falling
2014-03-02
Vill inte äta. Vill inte gå ut. Vill helst gömma mig under täcket för evigt och sova.
Dödsångest.
Syftet med att leva. Hur var det nu igen? Leva för vänner? Leva för min obefintliga dröm? Leva för att finna? Upptäcka? Leva för att... ja.. leva? nej nej nej. Jag vill inte. Jag vill inte leva för någon annan och jag vill verkligen inte leva för mig själv. Inte när jag är mig. Jag mår så jäkla dåligt när jag ser mig i spegeln. Svullen, skev, äcklig. Så himla ful. Får man ens vara så jävla ful? Vill skära av mitt ansikte. Hade jag gjort det hade ingen märkt något ändå, för så jävla äcklig är jag. Avskyvärd.
Jag vill inte vara jag, men jag vill nog heller inte vara någon annan. Problem överallt, för hur ska man lära sig att leva med sig själv när man hatar allt man säger eller gör. Varenda rörelse, varenda liten viskning hatar jag. Bläh. Irritationen när någon inte följer mina regler. Men hur skall dom veta? Varenda känsla hålls inom mig och bristen på min öppenhet när det kommer till det är sinnes.
Idag är en riktigt dålig dag. Gråten har lurat i halsen hela dagen. Ont i magen när tanken att jag skulle visa mig bland folk idag kom upp. Morgondagen skall spenderas i sängen. Gärna långt inne i drömmarnas värld. Jag vill helst av allt vara dum i huvudet just nu och gå ut på en promenix, men jag tror inte det är en så bra idé för det skulle kunna bli den sista. Mår verkligen... kasst. Vill. Inte. Mer. Åh. Varför är det såhär?
