almasi

Utmattad. Fryser när jag svettas, ryser samtidigt som värmen slår till i hela kroppen. Inte trodde jag att helvetet kunde frysa till is genom bara lite ångest. Lite ångest är dock en underdrift. But yet, dangerously unhealthy feeling.

 

 

Det var just här jag stod för några år sen
trevades vid kanten, slogs jag av tanken
Att för dig berätta allt,
för att se vad jag ser och jag orkar inte ljuga mer

Tömmer mig på tankar
det är över för gott
men att inget är för evigt är väl underförstått
Och jag gråter inga floder
källan är tömd och
glädjen som fanns är sen länge sedan glömd

Jag stannar kvar och väntar
jag tror du kommer snart
Jag ligger kvar här, så blir nog allting bra
Jag stannar upp och flämtar
nu har jag inget kvar
Jag slutar upp att kämpa
nu vill jag lägga av.

Allting kommer bli bra till slut,
du ska se att allting ordnar sig.
Allting kommer bli bra till slut,
om du bara låter allting va'.

Jag ljög och låtsades som ingenting
visst skiter jag i dig men inte i mig.
Nu tvättar jag mitt lik för att slippa åka dit
denna dan' har redan varit dag
Jag gjorde det jag gjorde
men berätta bara det jag borde gjort och
gjorde ogjort i min egen värld.
Nu tror jag inte längre på mig själv
och jag har ingen annan än mig själv att skylla

Jag stannar kvar och väntar,
jag tror du kommer snart
Jag ligger kvar här,
så blir nog allting bra.
Jag stannar upp och flämtar
nu har jag inget kvar
Jag slutar upp att kämpa
nu vill jag lägga av.

 

Det är mycket nu. Allting hemsöker mig så fort jag är ensam.

 

Tårarna är många, och saknaden är enorm.

 

 

Orkelös, fantasilös och allmänt död på alla plan. Vill inte och kan knappt längre. Begrav mig i alla mina känslor. Allt hat, all likgiltighet och avsaknaden av kärlek. Fan är det ens? kärlek? hah.

Är det konstigt när jag inte kan minnas hur det känns att bli älskad? Är det så himla konstigt att jag själv inte vet hur jag ska hantera mina känslor när inte ens mina päron kan hantera sina?

 

Jag har funderat så många gånger på att bara ge allt. Verkligen ge ALLT och skita fullständigt i om jag nu skulle få bakslag, för det får man ju faktiskt oavsett.

But then again, hur gör man det? Vad har jag ens att ge? Är känslokall, trots att jag är fylld av miljoner bubblande känslor. Mestadels mörka känslor dock.

 

Alltså... nej

Ångestmonstret sätter sig gränsle över min slutkörda kropp. Energin är slut och blåmärken uppenbarar sig. Avsaknaden av kontakt med de biologiska familjemedlemmarna tär på en. Vissa relationer blir starkare och andra band knyts medan andra klipps.

 

Allt detta kommer vara så mycket mer än ett minne. Så mycket mer än en någonsin kan ana. Inte påverkar det bara mig heller utan fyra andra liv. Hade jag varit borta för längesen hade det inte hänt. Jag hade aldrig behövt trösta min bror under en panikångestattack, aldrig behövt hota min andra bror med att hoppa från balkongen om jag inte fick komma ut. Jag är så jävla elak och egoistisk.

 

How can you call yourself a daughter?
You must have got it from your mother.
You’re blaming her for damage, I blamed you for mine-
There must be something in the water

You passed it down a generation
I’ve seen the years of pain I’m facing
So it has to end with me, I have to make a promise
I swear to all my future daughters

I will not abandon you
I will always tell the truth
Even if it’s killing me
Even if it pains I’ll set it free..

I’m on a ledge in life, I’m leaping
The ground is softer down below
From now on I’m in charge, from now on I’m the parent
I swear to you I’ll be transparent.

I will not abandon you
I will always tell the truth
Even if it’s killing me
Even if it pains I’ll set it free..

I’ll make sure you’re well prepared
Know the only thing to fear is fear
All the love in all the world
Can’t replace your mother’s, baby girl.