almasis feel
2015-10-25
let the
let the numbers show
let the feeling show
so why did I feel stout
feelings aint always reality
thoughts aint either
overthinking all these feelings
will I ever wake up again
sippin and waste all this these things
get wasted and dont care
why prioritate life
rinning out of here, completely bare
im twenty-one
2015-10-24
I’m twenty-one but I never had a clue
I’m hanging here just to try and play it cool
Ran out of time I can barely make it through
Booze down my throat I see waves of changing hues
The smoking sky gathered streams of flowing stars
The glim of light travelled miles and miles afar
Into our eyes they discovered where we are
We’ll never know cause we’re million years apart
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
You said you’re chained to the city’s vicious pace
The more you give only means the more they take
So you decided not to wake up everyday
Here comes a storm you’re just gonna let it rain
My skull is cracking I can’t read another page
You turned around seeing nothing else is saved
Bury your senses you can’t feel it anyways
Then turn your cheek when they slap you on the face
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
Hit my head bleeding through my veins
Hold my breath till my lung deflates
I’m hanging here just to try and play it cool
Ran out of time I can barely make it through
Booze down my throat I see waves of changing hues
The smoking sky gathered streams of flowing stars
The glim of light travelled miles and miles afar
Into our eyes they discovered where we are
We’ll never know cause we’re million years apart
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
You said you’re chained to the city’s vicious pace
The more you give only means the more they take
So you decided not to wake up everyday
Here comes a storm you’re just gonna let it rain
My skull is cracking I can’t read another page
You turned around seeing nothing else is saved
Bury your senses you can’t feel it anyways
Then turn your cheek when they slap you on the face
Drown in ripples of pounding sea
Trapped and choking in my nicotine
Cause I’m losing all my sanity
Override my memories
I can’t take this new reality
I can’t feel my own gravity
I’m still looking for my clarity
Deep inside my memories
Hit my head bleeding through my veins
Hold my breath till my lung deflates
vanish
2015-10-13
the tears will dry
and vanish as the sun goes up
the thoughts I think
won't ever see the daylight
the people I meet
won't ever know how much I want to say good bye
the beautiful things I see
I wish I could share them to you all
on the other hand, the ugly things I see
I wish they could vanish without a single trace
instantly
Who you are
2015-10-12
Soon you'll fly above the stars
Along with distant angels
- Kim Karlsson
De där infallen kommer oftare
och fler och fler omvägar måste tas
fick nästan jogga ut från shoppingcentret idag för att få luft och inte börja gråta bland alla tusen människor
vill inte vill inte vill inte
träffa någon jag känner
eller ja,
vill inte träffa någon alls
men träffad ville jag bli
gärna av en buss hoppades jag på och gick mot rött
ne, de var nog dags att åka hem
men fick nästan hoppa av bussen när tårarna brände bakom ögonen och den JÄVLA känslan kommer tillbaka
sån otrolig dödsångest, likgiltighet och vilja att leva samtidigt,
hur det nu går ihop
Det känns som att lugnorna fylls med bly, allt blir tungt, huvudet blir helt tomt och man kan nästan känna hur hjärtat nästan skrumpnar ihop. För att inte börjar gråta måste jag bita ihop så hårt att huvudvärken blir ett faktum. Alltså, egentligen är det inte jobbigt i sig att bli ledsen. Och det är det som jag blir så frustrerad på. Jag kan inte beskriva hur jag känner för andra människor utan att få en smocka rätt i ansiktet.
Har försökt skriva rad efter rad men jag vet inte ens om jag vågar skriva ner mer så fick sudda ut.
För mycket triggande detaljer (för mig själv och kanske för någon om denne läser, eller så lär jag spärras in....... fast ja, det vill jag ju ibland).
should flee
2015-10-06
det är inte att jag inte vill berätta hur jag mår
det är för att jag inte förmår,
inte kan
kanske heller inte hann,
för när känslorna kom
hann jag inte skriva innan jag kände precis tvärtom
jag kanske inte minns, för jag minns ingenting, från allting.
ibland tror jag att jag drömt mina ups and downs för det är så löjligt
löjligt att känna såhär dag in och dag ut
att få höra att alla känner det samma och att det kommer bli bra kommer inte få mig att ta mig i kragen
om alla känner detta förstår jag inte hur människor orkar vakna upp på morgonen, kämpa.. leva
wish I could fly away from this madness
foto: Marcus Helldén 2015