awfully perfect
2013-04-20
Ja, mina vänner. Ovänner. Nyfikna själar.
Det är dags för mig att packa ihop. Packa ihop mina saker. Mina kläder. Mitt liv. Jag ska antagligen flytta tids nog. Vart vet jag inte, men om jag inte kan bo kvar här så vet jag inte vart jag tänker ta vägen. Jag tänker inte flytta till mor min. Det är en sak som är säker. Anledningen till detta är för att min familj inte orkar med mig längre. Jag är över 18 och ska kunna klara av mitt liv på egen hand. Jag ska ut på arbetsmarknaden och slita med ett léende på läpparna och sedan sova gott om nätterna. Jag ska ha ett schema och skärpa mig. Jag ska betala räkningar på flera tusen, flytta ut och ha en egen lägenhet. Jag har två månader på mig att fixa detta. Ursäkta uttrycket, men hur fa-an ska jag hinna fixa allt på två månader? Jag diagnotiserades idag och har inte ens börjat medicineringen med den s.k bipolariteten och jag har inte hunnit fixa min rygg än. Jag har ju inte ens fått bukt på mitt mående så hur ska jag kunna leva ett normalt liv innan dess? Jag förstår att man kan tycka att jag kan jobba trots dessa små problemen, men jag tror inte det. Och hur ska jag kunna fixa det om ingen... inte ens jag tror på mig själv? I don't know. Vill nog inte veta heller. Men tids nog.
det drar ihop sig
0 Comments
Trackback