beats for you, so listen close
2013-04-22
Det tar kol på mig att se folk undra vad som hänt med Dig. Folk frågar varandra "är hon död?", "är det sant?" eller "någon som får tag på henne?" om och om igen. Ingen av oss kan förklara för dessa människor vad som hänt. Vi kan inte svara på exakt vad hon gjort eller varför hon mådde som hon mådde. Vi alla är lika rädda för frågorna. "Hur vet du det?", "hur känner du henne?", "vad har du för kontakt med henne?" "varför gjorde hon så?".
Tillsammans tog vi oss i kragen och svarade på vad som hade hänt. Vi fyllde i varandras meningar trots att vi alla visste så lite, så lite, så lite. Och vi fick svaret "varför gjorde ni inget när ni visste hur hon mådde?". Ursäkta mig, men VA? Vi har stått upp för varandra och kämpat oss igenom livet med den lägsta lågan i elden ni någonsin kan tänka er. Vi har peppat varandra trots att vi själva inte har någon ork kvar. Och vi har gjort nästintill allt vi har kunnat för att rädda livet på varandra. Vi har stannat uppe längre än vi borde, för att ha hört historier som andra skulle kunna tycka var värdelösa. Vi har försökt att göra allt för varandra för att livet skulle bli så uthärdligt som möjligt.
Klaga inte på oss, som trots våran lilla låga och våran nästintill obefintliga livslust har gjort så mycket för varandra, när det finns folk som tjänar tusenlappar och miljontals kronor på att göra exakt det vi gör. Hålla någon vid liv. Att det ska vara så jävla svårt att hålla någon vid liv är ju nästan pinsamt. Blir ju förbannad, trots att jag vet hur omöjlig man kan vara när det gäller detta. Man blir väldigt manipulativ och likgiltigheten kan utifrån ses som ganska.. lugn?.. "Hur kan någon som är likgiltig ens orka ta livet av sig", tänker man. Orkar du inte bry dig om något, så som livet till exempel så orkar du väl inte bry dig om, om du blir hemlös med tre tänder och konkelbär i rumpan. Nä. Det funkar inte så. ELLER VAD VET JAG, JAG ÄR JU BARA EN VANLIG TONÅRING SOM ÄR PSYCHO.
Bild från Semicolonproject416
A semicolon represents a sentence the author could've ended, but chose not to.
The author is you and the sentence is your life.
