deeply unhappy
2013-04-22
25mg funkade ingen vidare. 50mg gör mig förjävla trött. Blir spännande att se hur jag är om en vecka. Eller ett halvår. Ska fortsätta att öka ju mer tiden går. Snart kanske jag blir normal? Snart kanske alla mina ångestattacker försvinner? Vem vet? Kan inte sluta tänka och fundera på vem jag är utan alla dessa jobbiga kvällar. Vad ska jag nu göra? Sova? Bara? Går det? Varje dag? Jag vet inte ens riktigt. Usch. Den jobbigaste känslan är inte att tänka vem jag är utan detta. Utan det jobbigaste är att jag nästan vill sluta äta medicinen, säga att allting har blivit mycket bättre och sen vara ifred igen. En del av mig vill inte ens må bra. Det är samma del som inte vill att jag ska träffa folk, ska ha FÖÖR kul eller tycker att jag förtjänar någon som älskar mig. Det tycker dock inte den andra delen heller.. men ändå. U get the point, right?
Jag har nästan vant mig med att vara såhär. Men det kan inte fortsätta. Jag är för opålitlig. Eller jaa.. NÅGOT ELLER NÅGON INOM MIG ÄR :@ Jag bråkar med mig själv varje dag, men ibland så kommer den där andra delen fram och får mig att balla ur. Just nu känns det inte ens rätt att klaga. Jag har varit väldigt seg i helgen då en vän till mig försökte ta livet av sig här om dagen/natten. Jag och några andra blev livrädda och ringde både polis och ambulans trots att hon skrivit att hon inte skulle befinna sig hemma när det skedde. Vi befann oss tyvärr alla för långt bort för att själva kunna åka dit och hjälpa till/komma och leta efter henne. Hon ligger nu under vård och jag hoppas verkligen hon överlever.
Kom tillbaka till oss E. Vi behöver dig
Jag tänker inte fortsätta här, utan jag gör ett nytt inlägg om henne + psyksaker. Kände att det kunde bli långt.
0 Comments
Trackback