våren är kommen, men jag fryser till
2013-04-14
Hade en hel del att skriva och loggade in för att skriva av mig. BAAM. Min hjärna nollställdes och nu står jag här helt ordlös och vet inte vad jag ska säga. Paniken har smugit sig på mig under dagen och när klockan slog 12 så bröt helvetet lös. Jag var så nära att gå ut och jag vettefan vad jag hade tänkt att hitta på. Jag hatar mina breakdowns. Verkligen. Det är inte bara det att jag blir helt jävla livrädd för mig själv, utan det gör SÅ JÄVLA ONT också. Bröstet värker, huvudet värker och jag trycker ihop mina tänder och mina ögon att varenda liten nerv gör ont. Det går inte att förkara smärtan och har man inte upplevt den är den omöjlig att förstå.
Tänk er att eran största kärlek gör slut, sviker er eller whatever. Eller att en familjemedlem, bästa vän eller ett älskat djur dör. Så känns det. Det gör så jävla ont att det känns outhärdligt. Ni vet inte vart ni ska ta vägen och allting känns helt jävla hopplöst. Ni vill inget annat än att bara försvinna, eller spola tillbaka tiden. Ni känner ångesten, paniken och oron smyga runt hörnet. Ni blir deppiga och orken försvinner. Varför händer detta mig? tänker man. Varje dag. Varför gör det så jävla ont? Varför kan jag inte sluta tänka på detta? Varför kan jag inte sluta känna såhär? Dag in, dag ut.
Och då tänker ni.. aa, men det finns ju faktiskt folk som förlorat en kompis och har ont i hjärtat dag in dag ut. Någon som opererat något som har fysiskt ont i hjärtat. Men det värsta med just min känsla och smärta är, att jag inte behöver någon anledning till det. Den kommer när som helst, hur som helst. MVG på ett prov? Hey, varför inte tänka på döden? Fira världens bästa vän? Hey, varför inte mentalt döda dig själv? Vädret är fint och du har cashflow? YÄÄ, WHY NOT TRY TO KILL YOURSELF? Gosh, vad ska jag göra av mig själv? Vart ska jag ta vägen? Helvete vad illa jag mår nu. Fudge.
0 Comments
Trackback