gosh i'm exhuasted
2013-01-31
Precis som att luften på en ballong pyser ut när den blivit stucken med en nål,
så pyser min ork och min livslust sakta ut ur mitt så kallade tempel, min kropp.
Hur gör man för att orka leva och hur gör man för att finna glädje i det man gör?
Hatar livet mer och mer för var dag som går, men framför allt mig själv.
Jag vill inte leva, men jag vill inte heller dö.
Jag vill bara ha en paus. En otroligt lång sådan.
Vill inte vara ledsen, men inte heller glad egentligen.
Vill inte känna något helst. Känslokall jatack.
Känns så jobbigt att ta åt sig av allt och känna precis alla känslor på en gång.
Blir överväldigat av känslor gång på gång, och jag kan lova er att det inte är positivt.
