Most days are bad days
2013-01-19
Det är sjukt hur utmattad man blir när mer än hälften av tiden man är vaken betyder negativ energi, 0% livslust och olust när det gäller.. allt. Känner mig glad få gånger, men jag är oftare irriterad än glad vilket stör mig. Eller jaa.. Allt stör mig. Verkligen allt. Om någon står för nära, står för långt bort, om tröjan är sné, om högtalarna inte får in rätt ljudvolym blablablabla allting är stört bara. Jag vill inte låtsas vara glad eller gå runt med ett léende hela tiden. Det funkar inte. Känns som en sten i magen och mitt huvud känns så tungt. Luften jag andas är inte den samma och jag det enda jag tänker är bara "detta håller inte". Hur mycket jag än försöker att ändra ditten och datten kommer jag ändå tillbaka till ruta ett igen. Varför? Det sägs att livet är vad du gör det till, och det är ju klart.. till viss del. Jag önskar att glömma, förlåta och att leva vore enklare än det låter.
Jag vill älska livet och älska allt jag gör. Dock så funkar inte min hjärna och mitt liv så.
Alla dessa tankar stör (läs: förstör) mig. Jag vill ju bara sova. Länge :(
Det känns helt ärligt inte som att det hade gjort någon skillnad om jag försvann här och nu. Känns snarare som att vissa hade tyckt att det varit skönt. Mindre att tänka på helt enkelt. Kan väl inte någon förneka? Känns som att livet hade blivit lugnare.. fridfullare på något sätt. Både för mig och alla andra. Slippa mitt tjat, mitt konstiga betéende och min oerhört jobbiga röst :) Nej. Jag tänker inte vara positiv just nu. Inte alls. Känns som att alla runt om mig är döende, så det är ju omöjligt att hålla humöret uppe. Är dom inte döende är dom sjuka. Usch. Grymma värld.
Space.
0 Comments
Trackback