Ni kan inte hindra mig
En stor våg av meningslöshet sköljde nyss över mig. Vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har mått bra nu när skolan börjat och jag har försökt att "börja på nytt" och försökt att se saker på andra sätt osv. Tagit tag i det hela helt enkelt. Trodde jag. Jag missade första lektionen idag av misstag, men trots att jag var VÄLDIGT trött (hade aldrig gått till skolan om jag varit så trött förra terminen) så gick jag iväg till skolan med ett léende för jag ville inte komma tillbaka till de gamla vanorna. Jag möttes av glada klasskamrater och även om jag inte var genuint glad pga min morgon så kändes det bra. Efter skolan hände en liten incident som fick mig att vilja bryta ihop TOTALT när jag lämnade skolbyggnaden. Jag visste inte riktigt om jag överreagerade, men arg, sur och ledsen blev jag. Åter igen så förstår jag mig inte på vissa lärare.
Jag tänker inte gå in på vad som hänt, utan jag kommer ta det med min psykolog om en timma ungefär och försöka glömma det, trots att jag ska ha en av lärarna imorgon.... om jag kommer till skolan dvs.

Lika trött på allt igen som jag var förra veckan.. och veckan innan dess.. och veckan innan dess.
Snälla få ett slut snart. Pallar inte.