fly away to peace, to find all the love behind
2013-06-01
I'm screaming now. Can't you hear? Listen.
My anxiety is growing inside me and my blood is black as the night skies in the winter.
I'm longing for things I thought I had forgot. I never thought I'd miss it.
And I can't seem to find what I'm looking for.
And the time for giving up is too close.
Står vid ett vägskäl igen. Vägarna ser ungefär likadana ut, skillnaden är att en av dem inte har någon återvändo. Så jävla lockande då det gör så ont igen. Jag trodde nästan att jag höll på att bli glad igen, men dessa humörsväningar kommer tids nog ta livet av mig. Jag skjuter upp psyk-besöket vecka för vecka, jag skjuter upp sjukhusbesöken för jag orkar inte ta fler blodprover och äta mer medicin. Jag vill inte. Jag vill bara vara ensam nu.
Men ensam kan jag inte vara. Inte nu när allting händer. För några dagar sen så tyckte jag det var skönt att ha fullt upp alla dessa dagar, men nu börjar paniken sakta men säkert komma. Jag orkar inte planera och jag orkar inte fixa saker mer. Jag pallar inte tänka. AARGH. Jag vet att jag måste hålla ut och jag försöker verkligen, men den dagen jag dör. Sörj icke. Det var bara ännu än död själ som var tvungen att göra sig av med det som var kvar. Kroppen. Mitt förjävla äckliga s.k. tempel.
0 Comments
Trackback