they will come, so soon
2013-06-10
Solen håller på att gå upp och jag är oförmögen att röra mig. Orkar inte dra för persiennerna. Jag kommer hata mig själv imorgon. Mer än vad jag hatar mig själv nu. Jag kommer ångra att jag inte tog tummen ur och drog ner de jävla persiennerna. Well. Förihelvete. Brb. Okej done.
Jag vågar inte riktigt gå och lägga mig. Den senaste tiden har jag hamnat i sömnparalys ungefär varrannan dag. Om ni någonsin haft problem med det så vet ni kanske varför jag inte vågar gå och lägga mig. Jag sluter ögonen efter timmar av tårar som runnit ner för kinderna. Känner mig avslappnad och redo att sova. Jag hamnar i drömmarnas värld men det blir inte alls som jag tänkt mig. Istället för att drömma om hur jag träffar min stora idol och hur vi hänger en heldag på en äng med chokladblommor så spökar min hjärna.
Mina drömmar handlar ofta om personer jag knappt minns som ser mycket läskigare ut än sist jag såg dem och det som gör är bara obehagligt och då jag inte kan röra mig eller vakna gör det den s.k sömnen lite svårare. UGH. Speciellt att somna om. Tänker bara på här om dagen när jag drömde om att jag stod i hallen med sjuka skuggor runt om mig. Skuggorna var människor och människorna skuggor. Har en gif på det hela som jag kan ladda upp imorgon.. orkar inte leta upp den nu. Men exakt så var det! Jag stod där helt mindfucked och försökte ta mig därifrån men jag hade ingen skugga så dessa typer ville ta mig. Usch. Dom klöste och skrek. Jäkla gallskrik och äckliga naglar. Jag vet inte vad det innebar, men huuuuur läskigt som helst var det trots att det bara låter sjukt.
Psycho. Psykos. Panik.
0 Comments
Trackback