we are the crazy kids
2013-06-14
Nä, nu får något, någon, nåt ge sig. Det känns helt ärligt som mina blodådror är fyllda med svart tjock dyster rök. Blodet kan knappt flyta igenom det hela. Vad är det för fel på mig? Helt ärligt. hodfihdhiohoshiofhio. Jag kan knappt andas eller se längre. Hjärtat, lungorna och huvudet värker. Känns som att det växer när det inte finns mer plats. Mer svart rök, mer ångest, mer dödslängtan. Att man kan må såhär nästintill varje dag är ju skrattretande. Har sagt det förr och kommer säkert säga det igen, men.. åh.
Jag är så jäkla trött. Däremot inte sömnig. Man tror att man ska få en paus. En dag att andas ut. En kväll att få tänka på annat och ta hand om sig själv ett tag. Men det är som ett mönster som på något sätt följer med solen och månens sätt att röra sig. Du är solen och jag är månen. Vi kommer aldrig att kunna ses. Moder jord (och typ.. allt) verkar hata mig.
So don't you ask me where I'm gonna be tonight, don't ask me if I'm gonna be alright
I'll be drinking through all this pain tonight, I know when the battle's lost
0 Comments
Trackback