aint no need fo hokus pokus
2013-03-26
vill inte längre, kan inte längre. .tar inte hand om mig längre. jag äter inte längre, sover inte längre.
jag gör i stort sett ingenting nu för tiden. ingen skola. ingen mat. knappt någon musik.
det är inte ens "dåligt" i livet nu. jag förstår inte? hur kan dessa känslor komma trots att jag mår bra?
eller ja, trots att jag borde må bra kanske man får säga. finns två personer där ute som gör mig lycklig dagligen
jag måste sluta tänka för mycket. kanske bara släppa ut ALLT hos någon.
min psykolog? min babe? min bästa vän? min soulgirl? någon klasskamrat?
aa.. fast nej. räcker att en vet lite om något och en annan om något.
blir inte så många frågor då. inte lika många konstiga blickar och jobbiga erkännanden.
NÄ. Jag lever ju än och trots att saker jag ser dagligen dödar mig inifrån måste jag fortsätta kämpa. Jag har ju egentligen inte något annat val, so what the hell. Sug på den hårda karamellen biatch. Stannar du hellre hemma och låser in dig på rummet och lipar så kan du lika gärna lida lite också. Tänk vad mycket du slösar. Inte bara pengar. Tid också. Tänk alla lärare som måste ha en extra genomgång för att du är för efterbliven för att vakna upp på morgonen. För att du har en konstig kroppsbild, konstig livsstil och ett väldigt weird psyke som gör så att nästan.. jaa.. allt är omöjligt. Slösar bara bort folks tid. Ovääärt.
men on the bright side, så mår jag faktiskt bättre än vad jag gjorde förut. vilket är vääldigt positivt... om man är psykolog, en vän eller aa okej.. om man inte är jag helt enkelt. Le bitterflowah. Haah jag är så tragiisk.
huhuh u luv me. EDIT: äntligen så centreras inte texten. omg jaa.
0 Comments
Trackback