Psykofarmakajesus

2013-03-11
Har alltid haft känslan av att någon jagar mig, kollar över axeln stup i kvarten men det är aldrig någon bakom mig.
Har alltid känt att jag är levande begravd så jag dövar mig med spriten tills min lever lägger av.
För vi lever i en stad där ingen ser dom fel vi har, vi som lider i de tysta vi blir fler och fler var dag.
I bland känns livet som ett spadtag i frusen jord men jag behöver ingen hjälp jag gräver mig min egen grop.
Min psykolog säger att jag måste ändra mitt liv, jag måste ta min medicin innan min liv e förbi, men fuck it.
Alla jag känner mår precis som jag, dom går och käkar lyckopiller men mår skit som jag så ja,

Jag ligger sömnlös på nätterna när ljuset är släckt då börjar ångesten å krypa tills jag dryper av svett
å jag försvinner in i minnen in till en värld av misär fast än jag inte längre lever är jag fortfarande här.
Paralyserad av skräcken handikapp för min själ så gör det svårt att acceptera även den som vill väl,
Vill inte ha några tabletter men tanken lockar mer och mer men den gör ju det när sömnlösa nätter blir veckor av ångest och svår depression resultatet av släkten förpestade blod.

Tumblr_mjgj97mvo51s85jkfo1_400_large

0 Comments


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!