almasi

är det bättre att leva för någon annan än att leva för sig själv? frågar mig själv denna fråga allt för ofta. jag borde sluta göra det, för jag vet att jag redan vet svaret. vad är leva ens? asdfghkl. fick den där klassiska frågan "vad tycker du är meningen med livet?" av en vän. sa att det var försent för mig att ta reda på det. man kan ju bara ta reda på vad meningen med livet är om man lever det. right? och jag känner mig rätt död helt ärligt. så, det skulle bli lite svårt. jag kan inte ens ta livet av mig, för.. ja.. jag är redan död. mentalt död iallafall. min kropp och mitt tänkande lever kvar för att inte svika andra. hur kan man vara så rädd att svika någon annan att man väljer att leva för dem? sjuk värld och sjuka människor det finns. typ jag.

 

 

jag (och alla andra) måste erkänna att jag är dum i huvudet. det är lugnt. jag förstår. eller va? gör jag inte alls. men jag förstår att man kan tycka och tänka så. det har folk alltid gjort. vad gjorde jag ens när jag var yngre? förstår inte vad jag gjorde som vad så fel. så fort jag målade något så var det fel. så fort jag skrivit något var det fel. komiskt nog låg jag bättre till än de andra. när jag målade, målade jag det jag såg, inte det jag TRODDE jag såg... vilket jag fick mycket skit för av de resterande i klassen då jag inte var så bra på skuggor i lågstadiet, hhehe. och när jag skrev så skrev jag mestadels om de konstiga tankar som fanns i mitt huvud. men nej nej. innehöll det inte rosa fluffiga moln eller lasersvärd vad jag dum i huvudet för att jag hade lite mer fantasi än vissa andra torrbullar. jag vägrar följa mönstret. jag vägrar vara en av dem. alla är precis likadana. de växte upp för fort och fastnade. alla ser ju precis likadana ut som när jag senast såg dem. och alla de som var "efterblivna", "tråkiga" och "äckliga" (dvs "emosarna" jag umgicks med) har förändrats totalt. på ett bra sätt alltså. det tackar jag gudarna för. vi kommer vara snyggast och bäst på alla återträffar. eller hur?