I have a disease
2013-05-27
Är det jag som hatar spegeln, eller spegeln som hatar mig?
Okej, så vad kan jag göra för att lösa detta? Stå framför spegeln och säga hur vacker man är varje dag funkar tydligen inte och har istället en reversed effekt på mig. Samma med komplimanger från både folk jag känner och inte känner. Åker in i ena örat och ut genom andra. Under tiden inne i huvudet så kastas alla tankar om och jag blir i stort sett nollställd på nåt vis.
Visserligen så kan jag bli glad av att folk tar sig två sekunder för att säga hur fin jag ser ut i håret. Men det gör mig så jävla osäker att jag vill sjunka genom marken och dö lite. Eller mycket. Men grejen är att när någon kommenterar något sådant så märker man ju att, aha denna personen har "kollat in mig" (inte typ spanat in utan bara kollat på en från topp till tå och analyserat typ). Panik overload.
Balen är om två dagar och jag ver inte riktigt hur jag ska göra med... något. Balklänningen är hur fin som helst och när jag provar den på mitt rum känns den rätt. Men så fort jag kommer komma ut och någon kollar åt mitt håll kommer jag pinka ner mig. Har på nåt konstigt sätt fått finnar i hela ansiktet och ser ut som nåt jeffla kemikaliebarn. Typ rena rama tjernobyl. Allting är jätte-oproportionerligt. Och mitt ansikte är svullet, mina tänder är gula, jag har mustasch som växer ut på en dag, hår sticker ut genom öronen och.. vänta... va??.. näää, men det är helt sinnes vad min hjärna bubblar över av bara tanken. AAHIRHIRHd vill inte. Kan inte. AAHihfihidhigdhid. NEEE. I WILL DO THIS AND I WILL BE FRICKING HOT.
hahahahahahaha jag borde va med i parlamentet
0 Comments
Trackback