inte någon annan än dig, nikko
2013-05-01
bubblande tankar i huvudet och kokande känslor
känslan att känna känslor är så överväldigande och obehaglig.
jag klarar inte av att känna ett ansvar för att jag känner saker
konstig grej det där.
för första gången på ett tag så bröt jag ihop ordentligt. från ingenstans så kom ångesten som en knytnäve i bröstet. så jävla tungt att andas. så jävla tugnt att orka med allting. helt plötsligt känns det som att hela livet kortades ner med 30 år. jag orkar inte längre. jag vill knappt. varje gång jag är ensamfunderar jag på hur jag ska göra. jag vet, jag har ju nästan försökt en gång innan. men denna gången så måste jag veta exakt hur allt ska vara om det händer.
jag hatar att tänka tanken att jag kommer vakna imorgon. jag kommer vara glad. men jag kommer bryta ihop. så många gånger jag brutit ihop i skolan är pinsamt. kommit tillbaka efter lunchen med röda ögon och små ringar under ögonen. "äääh, jag är bara trött". "är du säker?" frågar de. ja. jag är säker. för, jag ÄR trött. jag är förjävla trött, skulle jag vilja säga. jag är trött på ALLT. det är skrattretande hur jag verkligen försöker ta mig ur detta, men gång på gång hamnar här.
hur många gånger har inte jag känt mig på toppen av allting och känt att livet verkligen betydde något. att det ÄNTLIGEN hade vänt. nu skulle jag må bra. nu ska jag få leva. och kort därefter.. let's say kvällen därpå känt att allting kraschar. allting kommer vara glömt om 100 år så vem bryr sig. vad hade det gjort om jag försvann?
aaaahhhh!!! min hjärna tar död på mig. någon strör smutsiga grusbitar på min hjärna och någon har satt mina lungor i en bur. mitt hjärta har jag tyvärr inte här hos mig och kan därmed inte heller ge det vidare till någon.
jag kan inte älska
0 Comments
Trackback