Remember death, honey?
2013-05-19
Fast vem är du att tala om för mig vem jag är? Att tro, spekulera och tänka är okej. Helt lugnt för mig att höra synpunkter från andra håll. Men konstatera aldrig någonting du inte har en aning om. Inte om detta. Och vem är du om du nu försöker ändra dig för mig? Vill jag ändra på dig är det inte dig jag vill ha. Ganska uppenbart. Samma gäller mig. Tankarna snurrar i huvudet på mig och jag får panik av närkontakten mellan oss. "I'll fix ya" säger du. Men nej. Åter igen. Vill du ändra på mig så är det inte mig du vill ha. Att ändra mitt psyke till något bättre, sure. Try me. Men att ändra min personlighet innan du ens vet om hur jag funkar eller vad mina problem är, är ju skrattretande. Verkligen.
Det är aldrig heller ett helt vinnande koncept att agera när man är onykter, arg, trött eller hungrig. Känslorna är i obalans och tankarna kan bli mycket fel, förvrängda eller överdrivna. Det visade du klart och tydligt för mig. Jag försöker oftast varna folk att prata när de är onyktra (såklart bara serious stuff då.. och sen oftast bara av de som inte är mina närmsta vänner då jag inte skulle vilja säga nej till dem) av den anledningen att jag vill att de skulle göra det samma mot mig. Jag har fått höra så mycket på fyllan av folk som jag vet innerst inne inte är sant, överdrivna eller helt enkelt påittade. Visst. Man kan ta allt med en nypa salt, men det är nog bara bättre att hålla käft om någon ber en. Tyyp.
Älskar jag verkligen mysterium så mycket att jag håller på att bli ett? Really? Jag tycker om de mest läskiga, äckliga och rent ut sagt psykotiska sakerna i livet och snart kommer väl jag antingen vara del av något sådant eller bli nåt sånt. Det skulle verkligen inte förvåna mig om jag blev kidnappad, mördad eller misshandlad. Ibland söker jag mig nästan till faror, men jag oftast så vet jag innerst inne att oddsen för olyckor är så små på de ställen jag är på (eller aa.. egentligen inte, men what the hell. Alla ställen är ju farliga nu för tiden). Sen om det skulle hända så skulle min tanke bara vara "come at me bro, du är väntad". Jag känner ibland att jag BEHÖVER någonting hemskt i livet. Så hemskt, men sant. Jag behöver en anledning att vara rädd. En anledning av förakt till människor. En anledning att känna mig ensam. En anledning till att känna de saker jag redan känner, så att det blir lättare att förklara. Även lättare för mig att veta varför jag känner som jag gör.
0 Comments
Trackback