the way you say i don't care
2013-05-03
Städade mitt rum och jag slutar verkligen aldrig förvåna mig själv. Hittade en dagbok + det ni ser på bilden inuti den. Dagboksinläggen gjorde mig lite shaky. Att en 13/14 åring liten Almasi har suttit och skrivit ner sina innersa tankar på detta sätt är bara sjukt. Vart kom tankarna ifrån? Vart kom alla idéer ifrån? Vem hade jag som bar upp mig när jag mådde som sämst? "Jag sparar dessa åt dig när ingen vill hjälpa dig". Tror ni någon någonsin ville hjälpa mig?
Att jag var så jäkla ensam då och inte ville annat än att ha tusen vänner är svårt att förstå nu. Nu är folk på som aldrig förr, och man ska hänga varje dag "annars är man inte vänner". Det blir mycket och påfrestande om man ska försöka umgås med gamla vänner man haft along the way, och nya vänner man träffar varje vecka och sedan samtidigt hinna med att återuppta vänskapen med vänner man inte träffat på tre år för båda parter har haft fullt upp med plugg, jobb och dyl.
Umgås helst med antingen alla eller ingen. Näy, jag vill sitta själv på mitt rum och spendera min tid på att hata mig själv än att vara med en polare och kolla film. Jag vill det för att det är det jag gör bäst.
Vad var jag? 13??
Ni behöver inte oroa er att jag ska dra upp alla rakblad och bli #1 cutter. Rakbladen åkte rakt ner i soporna för att inte falla tillbaka i gamla "roliga" töntigheter. Hah.. sjukt allt det där
0 Comments
Trackback