Måndag 18/11
2013-11-20
natten till tisdag
Tre dagar.
Ett beslut.
Tre dagar och ett jävla stort beslut. Beslutet jag skall ta gäller allt eller inget. Helst vill jag ge inget när det gäller allt och inte allt när det gäller inget. Har inte orken att inte kunna förändra i detta läget.
Krafterna har redan tagit slut när jag varit tvungen att hålla käft om allt. Närstående tror jag ändrat attityd och blivit på något sätt.. annorlunda, men så är absolut inte fallet. Jag vet bara att jag kanske inte alltid behöver käfta emot den som alltid vill vara dominant.
Jag själv går sönder varje gång jag inte blir hörd, men jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda för att bli hörd i detta fallet. Jag vet inte vad mer som krävs. Vad mer kan jag göra? Och ska det behöva vara såhär?
Ett beslut.
Tre dagar och ett jävla stort beslut. Beslutet jag skall ta gäller allt eller inget. Helst vill jag ge inget när det gäller allt och inte allt när det gäller inget. Har inte orken att inte kunna förändra i detta läget.
Krafterna har redan tagit slut när jag varit tvungen att hålla käft om allt. Närstående tror jag ändrat attityd och blivit på något sätt.. annorlunda, men så är absolut inte fallet. Jag vet bara att jag kanske inte alltid behöver käfta emot den som alltid vill vara dominant.
Jag själv går sönder varje gång jag inte blir hörd, men jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda för att bli hörd i detta fallet. Jag vet inte vad mer som krävs. Vad mer kan jag göra? Och ska det behöva vara såhär?
Himmel eller helvete, jag vet ej, och jag bryr mig inte. Här på jorden har jag fått smaka på båda två och jag har alltid haft lite av båda världarna, men däremot tror jag inte jag förtjänar himmel på heltid heller.
Jag är ingen god människa och det har jag fått bekräftat från flera håll.
Orden bubblar inom mig och trots att min mun hade gått på högvarv i ett helt år hade jag nog inte hunnit få ut allt som jag vill ska ut. Eller jag vill inte att det ska ut, men att bära på en oberättad/untold historia är så jävla helvetes tungt.
Jag vill nog egentligen så mycket mer, men när jag saknar stöd och pressas in i ett rum där väggarna närmar sig millimetervis varje sekund så vill jag inget annat än att åka bort. Jag kan inte andas här. Luften och orken är slut. Plats finns det inte heller.
Det mesta skulle nog kunna flyta på bättre utan mig. Ingen som är i vägen i vardagsrummet när du vill äta frukost. Ingen som inte gör som denne blir tillsagt. Ingen som diskuterar och ska skapa konflikter om allt. Ingen som alltid gör fel och ingen som slappar för mycket.
Jag förstår inte vad jag har att göra här. Jag försöker inte ens längre. Varför ska jag städa och fixa lite respekt, när jag ändå ska bort? Varför ska jag äta om jag ändå ska dö? Varför ska jag bry mig om min kropp när allt är så jävla värdelöst ?
Det räcker med gnäll, det räcker med bråk och det räcker med tårar för denna gång. Kolla ner, hoppa, simma tills kroppen lägger av. And then. Then I can breathe.
Tre dagar. Ett beslut.
Tre dagar, och ett jävla beslut.
0 Comments
Trackback