words of kindness
2013-10-01
Men det gör så ont.
Så helvetes jävla ont.
Det gör ont natt och dag.
Det gör ont tusen gånger om.
Miljoner taggtrådar stramar åt runt hjärtat.
Mina lungor är helt ihopskjunka.
Skrumpna.
Döda.
Det är svårt att försöka ta sina sista andetag.
Jag försöker skriva ut mina känslor och jag hoppas innerligt att jag slipper känna dom.
Min blogg, min dagbok, min käraste ägodel.
Snälla hjälp. Snälla ta emot all den smärta jag känner.
Låt mig få andas ut inatt.
Låt mig få en natt av ro.
Jag vill inte drömma mardrömmar mer.
Jag vill inte mer.
Jag drömmer att mitt liv aldrig kommer ta slut.
Jag drömmer att jag lever i en evighet.
Ensam.
Medan jag lever i denna evighet mår jag inte bra.
Inte alls bra faktiskt.
Och det finns ingen som kan hjälpa mig.
Förstår ni hur rädd jag är?
Att aldrig dö?
Så därför frågar jag mig själv.
Why didn't I die that night?
0 Comments
Trackback