funky jazzy shit
2013-09-10
TYSTNAD
Allt jag hör är huvudet som dunkar i hjärtats takt'. Det gör ont. Jag äter inte och jag sover dåligt. Det mesta har förlorat mening och jag vet inte riktigt hur länge jag orkar uthärda denna gången. Min kroppsrytm, min egna melodi är förstörd så jag hoppas inte på allt för länge. Men jag vill inte orsaka smärta i andras liv, för jag vet att det kommer bli så om jag försvinner, men hur ska man göra? Jag lider varje dag och har gjort det i flera år. Det är nog jobbigare såhär än att leva med vetandet att någon är död. Livlös. Borta. Eller? Jag tvekar verkligen att den smärtan kan vara värre än denna och därför känns det ändå rätt, för att leva som jag gör nu, på detta destruktiva och melankoliska sätt gör inte annat än evig skada på både mig själv och andra. Men på en mildare nivå på andra kanske... jag vet inte ens. Jag är snurrig som vanligt. För även om kroppens melodi har slutat spela så går hjärnan på högvarv som vanligt.
Den säger att jag är en idiot som inte ens lyckas avsluta det jag värderar minst. Jag är en dåre, en jävla tönt. En riktigt rubbad, blåst och ointelligent kvinna som inte ens kan ta hand om sig själv. En hjärndöd och lat tjej utåt, men jag kan tala om att den, min hjärna är allt annat från livlös. Åh vad jag hatälskar den. Äckliga skruttiga hjärna. Jag hatar att den hatar mig, för det gör att jag hatar mig.
0 Comments
Trackback