stormens öga nådde mig och jag misslyckades
2013-09-10
Jag är besviken. Åter igen, så jävla besviken. Jag vettefan vad jag vill, men leva är inte något av det. Jag känner inger hopp för min egna framtid och det känns helt ärligt HELT JÄVLA KASST att leva utan hopp. Rent ut sagt uuuuuselt liv jag har nu, men vad ska jag göra? Gah.
Jag försöker komma på olika saker men den efterblivna delen av hjärnan suger ut alla mina tanker. Helvete.
Jag älskar vatten, men tror ni en vecka räcker?
0 Comments
Trackback