artonde i femte
2014-05-18
Nej.
Nej. nej nej.
Tanken att hoppa framför en bil när den kör förbi är kvar. Tanken att stoppa polisbilen och säga "jag tänkte mörda den där personen" är kvar. Men det är inte för att jag VILL mörda någon... utan.. jag vill bara att dom ska rädda mig... från mig själv. Jag borde inte ens få leva. Jag vill in i fängelset för att jag är så efterbvlien.
Fast jag "hetsar"/provocerade killen som gick förbi mig påvägen hem. Han sökte bråk med personerna bakom mig, men trots det brydde jag mig inte utan skrek bara "HEEEEEEEEEEETS" och "come oooooon det är löööördag.. eller okej söndag.. chillaaaa" till honom. Jag orkar egentligen inte ens bry mig. 02:15. Borde sova. Vad spelar det för roll om han slår mig? Och vad spelar det för roll om han hade slagit ihjäl mig? Vem bryr sig?
Min hjärna säger att jag borde dö. Borde dö dö dö dö. Värdelös. Meningslös. Waste of time.
Detta känns inte bra iallafall. Långt ifrån
Jag vill supa ihjäl mig. Vill överdosera. Vill springa ut i skogen och aldrig mer komma ut. Men jag är så jävla rädd. Så jääävla rädd.
.................... för mig själv.
0 Comments
Trackback