Who you are
2015-10-12
Soon you'll fly above the stars
Along with distant angels
- Kim Karlsson
De där infallen kommer oftare
och fler och fler omvägar måste tas
fick nästan jogga ut från shoppingcentret idag för att få luft och inte börja gråta bland alla tusen människor
vill inte vill inte vill inte
träffa någon jag känner
eller ja,
vill inte träffa någon alls
men träffad ville jag bli
gärna av en buss hoppades jag på och gick mot rött
ne, de var nog dags att åka hem
men fick nästan hoppa av bussen när tårarna brände bakom ögonen och den JÄVLA känslan kommer tillbaka
sån otrolig dödsångest, likgiltighet och vilja att leva samtidigt,
hur det nu går ihop
Det känns som att lugnorna fylls med bly, allt blir tungt, huvudet blir helt tomt och man kan nästan känna hur hjärtat nästan skrumpnar ihop. För att inte börjar gråta måste jag bita ihop så hårt att huvudvärken blir ett faktum. Alltså, egentligen är det inte jobbigt i sig att bli ledsen. Och det är det som jag blir så frustrerad på. Jag kan inte beskriva hur jag känner för andra människor utan att få en smocka rätt i ansiktet.
Har försökt skriva rad efter rad men jag vet inte ens om jag vågar skriva ner mer så fick sudda ut.
För mycket triggande detaljer (för mig själv och kanske för någon om denne läser, eller så lär jag spärras in....... fast ja, det vill jag ju ibland).
