why does my hears cry?
2015-09-21
tidigare har det varit varje sekund, varje minut var vaken stund. men nu när drömmarna hauntar mig klarar jag knappt av att stå ut. jag sover så otroligt dåligt redan och mardrömmar och sömnparalyser på det klarar jag inte av. rädslan håller i sig till min vakna tid och paranoian blir värre. jag vill gömma mig samtidigt som jag inte tror på det. på dom. på allt det där som händer i mitt jävla huvud.
fasthållen, jagad, slagen och ignorerad. det är det som händer i drömmarna. i alla vill jag bara en sak. dö. när jag sedan vaknar är det som att jag glömt om det bara var i drömmen jag ville det eller om det är något mitt undermedvetna säger mig (trots att jag ändå är medveten om det... eller är jag?). jag förvirras så otroligt av mig själv och var dag som går, går jag också förlorad.
jag vill säga hejdå till alla, kanske bara förvinna eller kanske bara starta om på nytt men tanken gör mig handlingsförlamad. jag skakar, gråter och vill bort. hur hamnade jag här? detta stadiet måste vara det värsta i mitt liv. juste det. kom ihåg det. det är bara ett stadie...... bara ett st... nä fan
0 Comments
Trackback