why did you hate me before
2013-09-01
“I'm the girl nobody knows until she commits suicide. Then suddenly everyone had a class with her.”
tänker inte skanna in någon bild från klassen 4-6. värsta klassen jag någonsin gått i
I hurt myself everyday
2013-09-01
I went to the worst of bars, I did the worst things a girl can imagine in the middle of the night, in a big town hoping to get killed but all I could do was to get drunk again and then I woke up in my bed to the same nightmare I always wake up to. My life. You know. I don't want to wake up anymore. I really don't want to. It is really painful for me to wake up. You know when you wake up from a nightmare, you are really relieved. And you are glad that it was "just a dream". But I have reversed nightmares and wake up to them everyday. I hate it.
I just want to sit in this empty and dark room and pretend I'm gone. Pretend that I actually killed myself. Then I notice that no one would care. No one would notice. No one would actually pay attention to what happend. They are always curious. People would and could pretend that they knew me. Say that maybe they always cared. That I meant so much to them.
Because everybody start to care when it's all too late.
youer than you
2013-09-01
I know I'm needy
but I do really miss you
and it hurts
a lot.
but,
I feel so different now
before I never thought of loving you
I couldn't even imagine
but I would now
just because I have to love something
and I can't love myself
I miss you
I really do
honey, why?
fortsätt simma
2013-08-31
if i could swim in darkness
in anxiety
maybe i can go
and try
to find myself in the ocean
but i know that is not
what it is all about
and the truth is
i dont think it is possible
to fix this again
i dont feel for it
i dont know why
but i am always thinking
of the sleep in eternity
go away? oh, okay
2013-08-19
Jag vet inte. Jag kanske ska sluta tänka nu. Jag kanske måste stanna upp. Inse.
Men det är inte så enkelt. Jag vet inte ens vad som händer med mig. Jag är inte jag, men jag kan ju inte vara annat än jag, just för att jag är jag? Eller? Jag är ju fortfarande jag även om jag är lite annorlunda. Hösten närmar sig och november-måendet kommer sakta tillbaka. Men jag har ju mina drömmar kvar! Många drömmar som inte slagit in än. Vad skall hända med mina drömmar om jag dör? Ingen annan kan ju ta över dom. Och min kunskap? Mina färdigheter, mina intressen och mitt ordförråd. Vad händer med det? Mina tankar kan vi kasta ner i helvetet med min äckliga kropp, för det är där det hör hemma.
Det känns helt ärligt som att det brinner i min kropp. Som att parasiter kryper runt innanför huden igen. Ugh. Det kliar. Jag hatar känslan, för det känns som att jag inte är ensam i min egna kropp. Min egna äckliga kropp. Jag skulle helst av allt vilja kasta bort mitt skinn, mitt fett och gärna även mina ögon så jag slipper se mig själv till några äckliga gamar, utsvultna lejon eller vad som helst. Bara jag slipper mig själv. Usch, vad är det här vi kallar liv egentligen? Tänk så många som går runt som jag, och hatar allt de gör för allt de gör, gör de fel. Och tänk så många som tänker som jag, som vill dö men ändå leva. Som planerar in i minsta detalj. Som gör allt för att skada sig själv och standard-feelingen för denna människa är likgiltighet.
Jag önskar att jag kunde tala med någon om hur jag känner, PÅ RIKTIGT. Jag önskar att jag kunde tala om vad jag gjort med mig själv. Vad andra gjort med mig. Prata om hur livet har fuckat min hjärna och mina sjuka tankar om allt möjligt. Men eftersom jag inte får, för mig själv då.. så kan inte. Jag vill helst bara skriva ner allt i ett mail och skicka det till någon och få tillbaka ett mail där det står "Vi har beatbetat din historia, du kan nu återgå och äntligen få leva ett fett najs liv". Efter det så vill jag leva ett s.k normalt liv där ångesten inte river i en varje natt och mani är inte något som folk tror är ens personlighet. Jag vill själv kunna styra mitt mående. Men det kan jag inte. För det är som att när jag försöker så blir det värre och det slutar inte, så jag vågar inte längre.
Jag vet att dö inte är den bästa lösningen på detta problemet jag har. Det kommer inte på något vis ta bort någon smärta eller något lidande på nåt sätt heller. Snarare ge den till någon annan. Det är konstigt, jag vet. Att jag funderar på detta på detta viset. Men jag måste diskutera det hela med mig själv och min hjärna. Vi är många i min kropp och vi har många viljor. Vi vill dö för att sedan kunna fortsätta leva som någon annan. Vi vill även leva för att kunna dö som någon annan. Jag kan inte riktigt bestäma mig och alla val här i livet kan inte ångra. Men om jag ligger i jorden så kan jag inte ångra mig för.. jaa.. det går ju inte helt enkelt. Tiden springer iväg.
Men, vad ska jag göra då?
nålen är större än hjärtat
2013-08-18
för var ord som kommer ut ur ditt kakhål
så sticker du in nålen djupare och djupare
när den är igenom
och tråden för kort
är det dags att knyta ihop
att kunna andas
och att kunna leva
går inte längre
när det är såhär
hjärtat tål inte mer
hjärtat gör ont
och tillslut så slutar hjärtat slå
hur fan ska detta nu gå?
jag kommer aldrig mer
leva
ångestlista
2013-08-13
Om vi skulle säga att det fanns en lista på hur jobbig ångest man kan ha och den såg ut såhär:
0 - Ingen ångest
1 - Någorlunda nedstämd
2 - Oro/Rastlöshet
3 - Nedstämd
4 - Vardagsångest
5 - Gråtattack
6 - Ångestdämpande krävs
7 - Kudde-över-huvudet-ångest
8 - Outhärdlig ångest
9 - Göra-dumma-saker-ångest
10 - Förlamande ångest
1 - Någorlunda nedstämd
2 - Oro/Rastlöshet
3 - Nedstämd
4 - Vardagsångest
5 - Gråtattack
6 - Ångestdämpande krävs
7 - Kudde-över-huvudet-ångest
8 - Outhärdlig ångest
9 - Göra-dumma-saker-ångest
10 - Förlamande ångest
Vad har du just nu?
när stormens öga plötsligt når mig skall jag inte längre finnas på denna jord
2013-08-12
Jag vet inte om det är lugnet före stormen som får mig att var såhär. Men det är så rofyllt att tänka på döden. Tanken att få sova ut och aldrig mer behöva tänka på detta överdrivet påfrestade livet jag fått. Ett genuint lugn inom mig skapas och jag känner mig lite frånvarande när det kommer till mitt liv jag misslyckats att leva. Jag har, ända sedan tidig tonårsålder skapat en drömvärld där allt är vackert och fridfullt. Inga galenskaper har någon betydelse och jag vet inte ens vad negativa tankar är. Mitt egna Utopia.
Jag har än så länge levt ut mina galenskaper här på jorden och det har inte alltid uppskattats. Inte heller alltid förståtts av folk. Varför man nu kan vara så galen, så dum, så obetänksam. Förhastad, oförsiktig, vårdslös, slarvig, ansvarslös och nonchalant. Vad har jag inte varit? Jag har varit allt man inte skall vara. Allt som står på gör-inte-listan har jag gjort. Varför?
- Nej, varför inte?
Jag har också haft svårt att förstå mig på mina galenskaper. Tro mig, men gud nåde mig. Tänk om folk visste vad jag gjort? Vad jag gått igenom? Vad jag planerar eller har planerat att göra? Trots att jag nästan vant mig vid mina psykotiska tankar, som får mig att tänka på allt mellan både liv och död. Så är jag överraskad över att jag fortfarande lever. Jag lever. Jag lever. Jag. Lever. Eller gör jag?
Jag vet knappt själv. Hur är man om man lever? Kan ni förklara det för mig? Åh, min längtan till ett fridfull tillvaro är nästan så maxad att jag spricker. Jag vill ha det nu. Inte imorgon, inte nästa vecka. Nu. Och när stormens öga väl har nått mig så tvekar jag på att en återvändo kommer finnas. Jag ska se till att inget misslyckas om det nu är så att den når mig innan något annat gör. Något annat är livet. Livet jag misslyckats att leva. Men än väntar lugnet före stormen.
Gregory Colbert
2013-08-09
so why do we continue our lives
2013-08-09
Kan inte låta bli att dela med mig av fler av mina favoritbilder. Åh gud. Så fina.
I never expect to see a perfect work from an imperfect man.
perfect imperfectness
2013-08-08
Hittade en fantastisk fotograf vid namn Lee Jeffries. Det är sjukt att man kan förmedla känsla och liv på detta sätt genom en bild. Här är några av mina favoritbilder (får inte kopiera de andra och av respekt... och lathet så gör jag inte det)
mer av Lee Jeffries finner ni HÄR
bohoo :'(
2013-08-06
why would someone, who are so beautiful ruin her life like this?
I could not understand
I could not find words of how stupid she must be
cant you see how beautiful you are?
cant you see there is people who love you?
and why do you do this to yourself?do you feel good about yourself?
confirmation?
yes, yes you look good... I guess.
go and cry in a corner and fuck yourself
let me wrap your hands around you
2013-08-04
Usch. Min kropp gör ont och jag älskar det. Riv i mig! Ångesten känns inte lika hög när jag utsätts för smärta från andra håll. Det är ingen nyhet. Ni vet. Att en känsla kan ersätta en annan och att en handling kan få en att glömma en känsla, händelse eller ett helt liv om man så önskar. Det är inte så konstigt om man tänker efter.
Min hjärna känns helt.. mosig. Svart puttrade svart ångest. Gråt som vill ut. Värk som aldrig tar slut. Och en och samma tanke som jag än står fast vid. Det är så JÄKLA frustrerande och utmattande och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Och det där med känslor.. take 'em all!
buy the stars
2013-07-31
I want you to remember me. If you remember me, then I don’t care if everybody else forgets.
— Haruki Murakami
and that is just because I miss you
I really do
its hard to live without knowing
hows your life?
how do you do?
how come I'm sitting here thinking about you
these days
these days when I'm alone
alone around these people
I've said I can't take it
and thats a truth
it really is
but why
smoking, floating, feeling
2013-07-31
Det trodde ni inte va?
efterbliven är du
2013-07-30
Jag får damp på mig själv snart. Riktigt psykbryt!
Jag kan inte älska dig? Jag måste vara dum i huvudet? Varför saknar jag dig? Varför vill jag ens ha dig här? Varför blir jag så glad när jag är med dig? Varför hoppas jag att våra samtal blir längre när vi är ensamma? Varför blir jag så glad när du spelar med mig på mobilen? Varför just du? Du av alla? Varför måste du vara så jäkla äckligt perfekt? Att prata med någon annan känns så värdelöst om inte ens du hör på. Och jag vill inte höra på om du inte pratar. Uhhhh. Må denna förälskelse lägga sig snabbt. Har inte tid för sådant här. Förtjänar det inte ens.
If I ever love somebody again. I will give all of me. I will really give it all. I want to make it perfect.
Never forget what I gave you
saturday dance
2013-07-27
Kanske dags att släppa allting nu? Låta känslorna och tankarna rinna iväg. Jag måste på nåt sätt bryta ner mig själv. Bli tom och fri, för att sedan kunna bygga upp en starkare vägg av självförtroende och en chans till ett nytt liv. Dagarna blir tuffare och jag visar mindre och mindre för personer utåt hur det verkligen ligger till. Jag orkar inte höra frågan hur jag mår en gång till. Orden ringer i öronen och jag gråter ut tårar upp till öronen när jag hör dem.
Ugh. Jag orkar inte.
I am a murderer
2013-07-25
för fint
2013-07-24
jag drunknar i tankar av mörker
svartvita bilder av en miserabel uppväxt
dagar där ångest inte bara är en känsla
utan en del av en livsstil
en livsstil som orsakar beslut
beslut jag inte annars hade valt
beslut jag annars hade funderat igenom en gång extra
beslut som någon gång skulle kunna ta mitt liv
en omfamning som övergår till ett fast tag
ångest, är det du?
är det du som vägrar släppa mig?
är det du som leder mig in på denna väg?
varför känner jag mig sömnig när min hjärna är så utvilad?
varför vill jag så gärna älska när jag haft chansen så många gånger förr?
varför är känslan av obehag som förföljer mig som bortblåst när jag träffar dig?
varför orkar inte mina ben längre bära mig när jag vill leva?
vad hände ens
2013-07-24
tiden är inne snart och mitt timglas speglar ett liv jag aldrig levat
ett liv, mitt liv jag aldrig någonsin trott på
något som jag aldrig förstått mig på
något som jag valt att faktiskt inte ens avsluta
(för än så länge så finns jag på denna jord
trots alla nätter under träd, buskar och broar
där jag fällt tårar i tron om att det skall vara mina sista
men icke, jag är fortarande pigg)
jag kan tänka mig att det inte är så chockerande egentligen
men förr eller senare skulle det hände
det vet vi alla
för vi alla kommer någon dag dö
jag kommer att vänta
tills tiden är inne
and til the end of time
I will live
jag skall leva som aldrig förr
ta carpe diem och yolo till en ny nivå
bakom stängda dörrar och våningar högt upp
kommer jag försvinna in i en annan värld
lel. vi hörs