you think you understand
2013-03-11
kan inte någon bara låsa in mig? typ nuUuUuUuUUU.
är så jävla rädd för mig själv att jag tappar behärskningen bara av tanken att vakna upp igen. jag vill inte. inte igen, snälla. det gör så jävla ont. allting gör ont. lever i sjukdomens hus. blir utmattad här. för att komma bort, åker jag till huset som borde vara uppbyggt av trygghet och tillit, men som är raka motsatsen och är stället där jag bråkar mest. mitt självdestruktiva betéende smälter in i min livsstil och mina vänner vet knappt mitt namn längre. sköter inte mitt liv "rätt" och jag kommer nog inte palla göra det nu framöver heller. space
det är tur att jag hatar kyla och är lat.
1 minut av kyla. 1 minut av panik. 1 minut kvar till liv.
Psykofarmakajesus
2013-03-11
Har alltid haft känslan av att någon jagar mig, kollar över axeln stup i kvarten men det är aldrig någon bakom mig.
Har alltid känt att jag är levande begravd så jag dövar mig med spriten tills min lever lägger av.
För vi lever i en stad där ingen ser dom fel vi har, vi som lider i de tysta vi blir fler och fler var dag.
I bland känns livet som ett spadtag i frusen jord men jag behöver ingen hjälp jag gräver mig min egen grop.
Min psykolog säger att jag måste ändra mitt liv, jag måste ta min medicin innan min liv e förbi, men fuck it.
Alla jag känner mår precis som jag, dom går och käkar lyckopiller men mår skit som jag så ja,
Jag ligger sömnlös på nätterna när ljuset är släckt då börjar ångesten å krypa tills jag dryper av svett
å jag försvinner in i minnen in till en värld av misär fast än jag inte längre lever är jag fortfarande här.
Paralyserad av skräcken handikapp för min själ så gör det svårt att acceptera även den som vill väl,
Vill inte ha några tabletter men tanken lockar mer och mer men den gör ju det när sömnlösa nätter blir veckor av ångest och svår depression resultatet av släkten förpestade blod.
Har alltid känt att jag är levande begravd så jag dövar mig med spriten tills min lever lägger av.
För vi lever i en stad där ingen ser dom fel vi har, vi som lider i de tysta vi blir fler och fler var dag.
I bland känns livet som ett spadtag i frusen jord men jag behöver ingen hjälp jag gräver mig min egen grop.
Min psykolog säger att jag måste ändra mitt liv, jag måste ta min medicin innan min liv e förbi, men fuck it.
Alla jag känner mår precis som jag, dom går och käkar lyckopiller men mår skit som jag så ja,
Jag ligger sömnlös på nätterna när ljuset är släckt då börjar ångesten å krypa tills jag dryper av svett
å jag försvinner in i minnen in till en värld av misär fast än jag inte längre lever är jag fortfarande här.
Paralyserad av skräcken handikapp för min själ så gör det svårt att acceptera även den som vill väl,
Vill inte ha några tabletter men tanken lockar mer och mer men den gör ju det när sömnlösa nätter blir veckor av ångest och svår depression resultatet av släkten förpestade blod.
take me back
2013-03-05
försöker ständigt ta mig i kragen och resa mig upp. det är allt som krävs säger de runt om mig. ställ dig upp. gå ut på en promenad. andas in den fri.. NEJ. tror inte det va. vill inte andas in frisk luft. vill sitta här inne och andas in damm. ingen skillnad i kroppen ändå. hjärtat är helt dammigt så att varje hjärtslag gör hela min kropp helt dimmig och grå. blä.
varför kan inte livet vara värsta easypeasy? en varm sommardag. kan inte livet alltid vara så? vakna med solen i ögonen, ligga och dra sig länge, slänga på sig bikini och lägga sig och facebooka på altanen. planera kvällens galenskaper med polarna och sedan utföra dessa idiotiska påhitt vi kommer på. det är så skönt att inte orka bry sig. sadly så kommer jag bara ihåg känslan när jag helt plötsligt börjar bry mig om allt. det där med balans har aldrig varit min grej. alltid för mycket eller för lite. blabla tjöt tjöt.
brb, ska låta min hjärna ta över. haa de
to me
2013-03-05
who do you think you are?
2013-03-05
är det bättre att leva för någon annan än att leva för sig själv? frågar mig själv denna fråga allt för ofta. jag borde sluta göra det, för jag vet att jag redan vet svaret. vad är leva ens? asdfghkl. fick den där klassiska frågan "vad tycker du är meningen med livet?" av en vän. sa att det var försent för mig att ta reda på det. man kan ju bara ta reda på vad meningen med livet är om man lever det. right? och jag känner mig rätt död helt ärligt. så, det skulle bli lite svårt. jag kan inte ens ta livet av mig, för.. ja.. jag är redan död. mentalt död iallafall. min kropp och mitt tänkande lever kvar för att inte svika andra. hur kan man vara så rädd att svika någon annan att man väljer att leva för dem? sjuk värld och sjuka människor det finns. typ jag.
jag (och alla andra) måste erkänna att jag är dum i huvudet. det är lugnt. jag förstår. eller va? gör jag inte alls. men jag förstår att man kan tycka och tänka så. det har folk alltid gjort. vad gjorde jag ens när jag var yngre? förstår inte vad jag gjorde som vad så fel. så fort jag målade något så var det fel. så fort jag skrivit något var det fel. komiskt nog låg jag bättre till än de andra. när jag målade, målade jag det jag såg, inte det jag TRODDE jag såg... vilket jag fick mycket skit för av de resterande i klassen då jag inte var så bra på skuggor i lågstadiet, hhehe. och när jag skrev så skrev jag mestadels om de konstiga tankar som fanns i mitt huvud. men nej nej. innehöll det inte rosa fluffiga moln eller lasersvärd vad jag dum i huvudet för att jag hade lite mer fantasi än vissa andra torrbullar. jag vägrar följa mönstret. jag vägrar vara en av dem. alla är precis likadana. de växte upp för fort och fastnade. alla ser ju precis likadana ut som när jag senast såg dem. och alla de som var "efterblivna", "tråkiga" och "äckliga" (dvs "emosarna" jag umgicks med) har förändrats totalt. på ett bra sätt alltså. det tackar jag gudarna för. vi kommer vara snyggast och bäst på alla återträffar. eller hur?
we really have to go
2013-03-05
försöker återhämta mig, men det går knappt.
fick världens attack tidigare idag. skulle nog kunna gå att jämföra med en panikattack eller liknande. vet knappt hur jag ska överleva om det händer igen. vet inte om det är sådant jag borde ta med min psykolog (läs: om det är något jag VILL ta upp). allting är likadant. varenda. jävla. dag. mår helt okej, kanske till gränsen till bra under dagen. får en stund för mig själv. ägnar en tanke åt något olämpligt lite för länge. baam. tystnaden, ångesten och mörkret överfaller mig och tyngden av orklöshet injekteras i min kropp. likgiltigheten trycker upp mig mot väggen och får mig att göra saker jag egentligen inte vill. samtidigt står självkänslan där och bara kollar på, när jag sänker självförtroendet för att det är det enda jag kan med att göra.
jag vill inte ställa mig upp, vill inte sitta, ligga eller gå. jag vill inte finnas till längre. jag vill inte vara här. jag vill inte veta vad fan som ska hända, imorgon, i övermorgon eller om ett år. JAG VILL INTE. jag vill inte äta. jag vill inte sova. jag vill inte ens sitta här och skriva detta. men ändå gör jag det för jag har inget liv och kan inte göra annat än att klaga på min extremt onödiga och värdelösa existens. fattar helt ärligt inte. djgpodsjp. blir arg på mig själv för att jag inte har bättre saker för mig än att klaga, varenda, jävla, dag på allting. varför är jag så jävla bitter? varför? varför måste jag se det negativa i det positiva? tänk om jag var hjärndöd. fan vad gött. slippa tänka. verkligen. slippa alla jävla tankar om livet varenda jääääääävla dag.
jag kan tydligen med att ljuga för henne att jag vill kämpa för att "se vad som händer", men helvete heller. vad har jag att se fram emot? arbetslös crackhora, det är vad jag kommer bli. jag kan jobba som volontär mer än 75h i veckan. men jag kan inte ta mig 30 min för att åka på arbetsintervju. nä, för det är ju alldeles för jobbigt om man vill ha ett riktigt jobb. jag vågar inte heller lämna ut mitt cv heller. bilderna är för fula och jag skriver för dåligt. jag kan inte formulera mig för jag suger. vem skulle anställa mig? klarar inte ens av att doppa fötterna i vattnet för jag är så jävla dålig. fattar inte varför folk vill vara med mig och andas in minajag-suger-ångor.
hejdå, bitches.
"du är ganska konstig anita, har du tänkt på det?"
jotack, det har jag
Let my shoes lead me
2013-02-17
die
Lite så idag alltså.
Sitter och funderar på livets gåtor och grejer.
Skriver random saker om det hela som den poet man är.
Lol. Inte.
Nä, men ta hand om er ni fina! :)
taste of your lips
2013-02-05
Allting kändes så bra för en stund sen, var nästan peppad på att leva livet för en stund.
men nej.
jag är dömd att misslyckad.
dömd att vara ett stort fett misslyckande.
you can make it
jovisst.
...ändå kan jag inte göra något åt det
Only you have the magic technique
2013-02-04
Bryter ihop för saker jag egentligen inte borde bry mig om. Hatar folk jag inte känner.
Stör mig på människors närhet och jag irriterar mig på mina egna fotsteg.
Jag hatar hur jag går, hur jag står och hur jag sitter.
Hatar hur andra går, står och sitter.
Hatar i stort sett allt. usch usch usch.
Varenda liten rörelse irriterar mig.
Och speciellt när jag rör på mig.
Ännu värre är det när jag pratar.
Tror jag ska stanna hemma ett år eller så.
Så kan folk slippa se mig och slippa höra mitt tjat.
helvete
Varför försvinner inte känslan av tomhet när jag är med människor?
Varför försvinner inte känslan av rastlöshet när jag är uppslukad av läxor?
Varför försvinner inte känslan av likgiltighet, ångest och misslyckande?
:@@@@@@ gon' kill u man
Kommer låsa bloggen i någon dag eller fem tror jag... bara för att.
Känner inte för att skriva öppet just nu.
wonder why
sinking wasting
2013-02-04
pojfihsoighsoaidngodoighsdoihgsoihdoinsdklaansdfxioogjd
aJI
DOFJDOIMKLTOIRJFOIGFIOGFJGIOFJFGIO
PIGJJGIFPKMijdjidjidjidjsigojidgosijgds
jeowunsjkasdxcfvbnm,kjyhtreds
aswefrhyjuio90867erwdfbg
Sådär ser det ut i mitt huvud just nu :)
om ni ville veta alltså
they scream
2013-02-03
but my heart is asleep
2013-02-03
I see her when I close my eyes
Maybe one day I'll understand why
Everything I touch surely dies
Maybe one day I'll understand why
Everything I touch surely dies
Staring at the ceiling in the dark
Same old empty feeling in my heart
'Cause love comes slow and it goes so fast
Same old empty feeling in my heart
'Cause love comes slow and it goes so fast
åh. nej. orkar. inte.
she don't wanna go outside duh
2013-02-02
Att sjunga låtar för människor utan att dom förstår att man menar det man sjunger är underbart.
Duh.
she would cry, I would shelter her
2013-02-01
Hade en underbar dag idag med bästa tjejen ever.
tack för att du är du lilla Nikko ;) :*
Förstår inte varför jag mår såhär trots att det varit så bra?
Helt efterblivet. Verkligen.
Vill inte låta mig må bra längre, alls.
Tårarna och ångesten slår bara till hårdare ju gladare jag varit.
Det är inte långt mellan glädje och ångest, men mellan ångest och glädje är det en jävla bit.
Varför?
Det är inte ens värt det.
gosh i'm exhuasted
2013-01-31
Precis som att luften på en ballong pyser ut när den blivit stucken med en nål,
så pyser min ork och min livslust sakta ut ur mitt så kallade tempel, min kropp.
Hur gör man för att orka leva och hur gör man för att finna glädje i det man gör?
Hatar livet mer och mer för var dag som går, men framför allt mig själv.
Jag vill inte leva, men jag vill inte heller dö.
Jag vill bara ha en paus. En otroligt lång sådan.
Vill inte vara ledsen, men inte heller glad egentligen.
Vill inte känna något helst. Känslokall jatack.
Känns så jobbigt att ta åt sig av allt och känna precis alla känslor på en gång.
Blir överväldigat av känslor gång på gång, och jag kan lova er att det inte är positivt.
Självdisciplin
2013-01-31
I just want silence
2013-01-30
alltid tråkig, alltid du
2013-01-30
Känner mig lite sisådär tråkig idag.
Vill inte vara här
Aa det hoppas jag.
Vill radera mig själv ifrån mitt egna, och mina bekantas minnen.
put you in front of me
2013-01-29
Lägger mig i sängen tidigt för att försöka få så mycket sömn som möjligt. Känns inte ens som att det är en idé då jag ligger i sängen med känslan av att massor av kryp, kryper inom mig. Parasiter ni vet. Ligger och vrider mig en gång i minuten. Sen alla tankar som snurrar runt i huvudet. De tröttar ut mig totalt. Verkligen. Nästan så att jag hoppar ner för ett stup med huvudet före för att inte kunna tänka. Vilken befrielse ändå. Drömmer konstiga drömmar om att huset brinner varje natt. Går inte att bli mer paranoid än såhär. Bottttttttten.
Nää, ska väl inte vara så negativ. Eller vänta.. jo det ska jag. För jag har inget annat att skriva :)
LOLOLOL.
hejdå fuck världen fuck aina fuck allt ;ppPPPppP
Feeling like a firefly
2013-01-25
Hold me tight
Don't let me breathe
Don't let me breathe
It's too cold
In this town
In this town
For me to survive
It's only been
One night of love
And maybe
That's not enough
One night of love
And maybe
That's not enough
lostinspace