i guess
2013-11-26
its because im young
i dont know anything
i should regret a lot
i will regret a lot
cuz im young
i dont know a thing
well i guess you know me
you know everybody
otherwise
why would you tell me this?
you tell me again
and someday, you also will
Måndag 18/11
2013-11-20
natten till tisdag
Tre dagar.
Ett beslut.
Tre dagar och ett jävla stort beslut. Beslutet jag skall ta gäller allt eller inget. Helst vill jag ge inget när det gäller allt och inte allt när det gäller inget. Har inte orken att inte kunna förändra i detta läget.
Krafterna har redan tagit slut när jag varit tvungen att hålla käft om allt. Närstående tror jag ändrat attityd och blivit på något sätt.. annorlunda, men så är absolut inte fallet. Jag vet bara att jag kanske inte alltid behöver käfta emot den som alltid vill vara dominant.
Jag själv går sönder varje gång jag inte blir hörd, men jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda för att bli hörd i detta fallet. Jag vet inte vad mer som krävs. Vad mer kan jag göra? Och ska det behöva vara såhär?
Ett beslut.
Tre dagar och ett jävla stort beslut. Beslutet jag skall ta gäller allt eller inget. Helst vill jag ge inget när det gäller allt och inte allt när det gäller inget. Har inte orken att inte kunna förändra i detta läget.
Krafterna har redan tagit slut när jag varit tvungen att hålla käft om allt. Närstående tror jag ändrat attityd och blivit på något sätt.. annorlunda, men så är absolut inte fallet. Jag vet bara att jag kanske inte alltid behöver käfta emot den som alltid vill vara dominant.
Jag själv går sönder varje gång jag inte blir hörd, men jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda för att bli hörd i detta fallet. Jag vet inte vad mer som krävs. Vad mer kan jag göra? Och ska det behöva vara såhär?
Himmel eller helvete, jag vet ej, och jag bryr mig inte. Här på jorden har jag fått smaka på båda två och jag har alltid haft lite av båda världarna, men däremot tror jag inte jag förtjänar himmel på heltid heller.
Jag är ingen god människa och det har jag fått bekräftat från flera håll.
Orden bubblar inom mig och trots att min mun hade gått på högvarv i ett helt år hade jag nog inte hunnit få ut allt som jag vill ska ut. Eller jag vill inte att det ska ut, men att bära på en oberättad/untold historia är så jävla helvetes tungt.
Jag vill nog egentligen så mycket mer, men när jag saknar stöd och pressas in i ett rum där väggarna närmar sig millimetervis varje sekund så vill jag inget annat än att åka bort. Jag kan inte andas här. Luften och orken är slut. Plats finns det inte heller.
Det mesta skulle nog kunna flyta på bättre utan mig. Ingen som är i vägen i vardagsrummet när du vill äta frukost. Ingen som inte gör som denne blir tillsagt. Ingen som diskuterar och ska skapa konflikter om allt. Ingen som alltid gör fel och ingen som slappar för mycket.
Jag förstår inte vad jag har att göra här. Jag försöker inte ens längre. Varför ska jag städa och fixa lite respekt, när jag ändå ska bort? Varför ska jag äta om jag ändå ska dö? Varför ska jag bry mig om min kropp när allt är så jävla värdelöst ?
Det räcker med gnäll, det räcker med bråk och det räcker med tårar för denna gång. Kolla ner, hoppa, simma tills kroppen lägger av. And then. Then I can breathe.
Tre dagar. Ett beslut.
Tre dagar, och ett jävla beslut.
melancholia in tears
2013-11-19
My tears are words that need to be written
even if many of them
by this time
are forgotten
so colorful
so dangerously dangerous
drowning in tears
or
am I
drowning in sadness
and
sorrow
mayb
2013-11-19
c'ccccccccest la vie
I don’t do yoga, never tried Pilates
Not many people want me at their parties
Tryna find my place, some place, oh I
I drink a little more than recommended
This world ain’t exactly what my heart expected
Tryna find my way someway, oh I
Not many people want me at their parties
Tryna find my place, some place, oh I
I drink a little more than recommended
This world ain’t exactly what my heart expected
Tryna find my way someway, oh I
c’est la vie
Maybe something’s wrong with me
Maybe something’s wrong with me
If you ask the church then I am no believer
Spend Sundays asleep I'm just another dreamer
Still tryna find my home sweet home, oh I
I guess I ain’t too good for money neither
Spend Sundays asleep I'm just another dreamer
Still tryna find my home sweet home, oh I
I guess I ain’t too good for money neither
Tricky Thursday
2013-11-18
Rainy dayz
Kommer när som helst springa ut genom dörren och gå så långt mina ben klarar av att bära mig och min tunga ryggsäck full med allt mellan himmel och jord och sedan skita fullständigt i vad som händer. Spelar det någon roll om jag inte gör någonting hemma eller inte gör någonting ute i regnet? Nä, not really. Tror inte någon här hade brytt sig ändå. Inte så att någon bryr sig om jag bryter ihop varje kväll, gråter ögonen ur mig varje timma jag är ensam hemma och jag tror ingen ens orkar bry mig att jag knappt rört maten hemma på flera dagar.
Ju tidigare jag ger mig av, desto bättre tror jag.
så jävla besviken
hur kan man ens
who to turn to
2013-11-17
Jag ska ta det. Snart. Ta det lugnt. En minut bara. Men snälla? Varför inte? Ska ni sitta här? Nu? Okej, vänt... okej..
Det är vanligtvis inte svårt att rymma från platsen man tycker är jobbig för att finna ro någon annanstans. Det går inte att rymma ifrån sina känslor. I mitt fall kan jag inte heller finna en fristad. Min fristad som jag gång på gång försöker bygga upp bryts ner. Kvar står jag, trasig i spillror och har ingenstans att ta vägen. För att inte svika de jag håller närmast så försöker jag hålla mig så samlad jag kan. Det är svårt att behärska mig själv när känslorna sväller över och det aldrig tar slut.
Det är svårt att inte vara en del av gemenskapen som finns här. Verkligen. Jag är egentligen mer familjemedlem än en annan här i huset, men jag behandlas rent ut sagt som en gäst eller för att helt enkelt överdriva den bilden jag får ibland en slav. Inte konstigt är det kanske pga många anledningar. Men känslan av det hela slår så hårt. Varje natt. Det gör så jävla ont att inte heller bli förstådd här. Det pratas om att inga ursäkter godtas, när jag egentligen bara vill bli hörd VARFÖR det är som det är.
Jag har ständigt en olustig känsla när jag rör mig i lägenhetens obehagliga väggar. Jag känner mig ständigt ganska.. borttappad och ängslig. Jag känner mig obekant med vad allt med familj innebär och jag får ofrivilliga destruktiva tankar gällande detta. Att inte kunna sova om nätterna på grund av ångesten som ständigt älskar att besöka mig och förvandla mig till ett vrak, är tungt. Allt är tungt.
Men det känns så jäkla jobbigt med sånna som jag. Sånna som klagar. Det är vi som är dåliga och det är vi som gör fel. Vi är lata, oförskämda och ovårdade. Det är alltid så. Det är därför bloggen är låst. Så jag ska kunna klaga utan att någon över huvud taget ens behöver få en nys om hur mycket jag egentligen klagar på allt och alla. Inte ens nyfikna själar behöver veta, trots att dom egentligen inte bryr sig.
alltid något som är fel
jag är fel
for these three songs
2013-11-15
And, God, I hope it's not too late
I don't know how to make it better
I don't like the fights
I'm the weaker one
Dear God, the only thing I ask of you
Is to hold her when I'm not around
When I'm much too far away
Is to hold her when I'm not around
When I'm much too far away
Life can show no mercy
It can tear your soul apart
It can make you feel like you've gone crazy
But you're not
It can tear your soul apart
It can make you feel like you've gone crazy
But you're not
Or am I?
seems to be broken, did I never heal?
2013-11-13
Tom, fast full av känslor.
Många tankar, men finner inga ord.
Ville ge kärlek, men vill inte ta emot
vill hålla om dig, men inte ha närhet
Känner säkerhet i mitt dåliga mående
Trots detta vill jag ändå må bra
Fast till vilken nytta?
Nej, världen är bättre när den är oklar
dimmig
suddig
berusad på melankoli
När spelet tar slut, game over
2013-11-11
Den som kan finna, kan vinna,
men tänk noga, då det kan försvinna.
Innan den har nått din hand,
så klipper någon av dina band.
Band som är byggda på tillit
byggda på sociala relationer som nu tagit dig dit
Den som kan finna, kan förlora
men den som förlorar vinner ej.
Game Over.
fight for time
2013-11-11
När tomma ord bryter ut
Och får
Tankar cirkulera i huvudet
Allt blir påfrestande
Även minsta lilla rörelse
Jag ser förklädnader av mörkret
Jag ser ord som likt cancerceller
Sätta sig fast
Sätta sig fast
Växa
Aldrig ge sig av
Drunknat i lögner för länge
Tiden går
För att inte försvinna innan tiden är här
Krävs det mod?
Krävs det styrka?
Krävs det tålamod?
Jag vet inte.
mörkrets vänner för dig
2013-11-06
allting känns annorlunda på natten
och vilka är alla dessa varelser som kommer fram med mörkret
vilka är personen i rummen?
vem är det som dansar i trädgården?
och vem är jag?
mörkrets vänner,
mina nyblivna vänner
är ovetandes,
men de skrämmer mig
vad gör väl det om hundra år
2013-11-05
blundar för ljuset
vänder ryggen till verkligheten
det är blött
det är kallt
det är förjävligt
ligger på marken
försvinner in i röken
låter dimman omfamna mig
låt mig försvinna
osynlig
själv
2013-11-03
att dagligen göra narr av sig själv, innan någon annan gör det
ta allt på en och samma gång
få dom att skratta
rolig
min främsta försvarsmekanism
lära sig hantera ånger
alltså
hur?
vaavaaavavavavvaaaaaaavavavavavavav
back to black lights
2013-10-29
"Hur orkar du vara så negativ? Finns det inget bra i ditt liv?"
Jag vet faktiskt inte hur jag orkar. Och de saker som är bra hamnar i skuggan för resterande tankar. Jag vill bara skita i allt just nu. Ungefär som 80% av resten av dygnet. De andra 20% sover jag. Och då vill jag sova för evigt. När jag sover bra dvs. Men allt ser så mörkt ut och nu är det inte bara bildligt talat längre utan ljuset och miljön ute blir bara mörkare och mörkare. Men jag vill inte berätta om hur mycket sämre jag mår för någon just nu. Om det händer något denna gången så vill jag inte att någon ska stoppa mig. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Så tragisk, men så är det. Det är därför bloggen är låst denna gången.
Det går inte att säga det fint. Det går inte att säga det lite oskyldigt. För ingenting är fint eller oskyldigt. Fuck allt.
Men jag kan ändå se ljuset i tunneln än. Det som oroar mig är bara att ljuset skall vara ett tåg. Det är inte omöjligt, för det har ju hänt så många gånger förr. Man mår dåligt, man tar sig upp med hjälp av olika saker och ser ljuset och tror allt ska ordna sig. Men icke. Innan du hinner komma upp på perrongen, när du tror att den värsta krisen är över så släpper handen taget. Livet, handen som du har omfattat flinar när det överger dig. Lyckan, glädjen och ljuset är borta innan du ens hinner blinka. Du landar på marken och allting är värre än det någonsin varit.
you have already read all about it
2013-10-27
Jag vet inte vem det är som styr mina drömmar. Detet, jaget eller överjaget. Kanske maran. Kanske är det en vanlig dröm som jag missuppfattar.
Hur som helst så drömmer jag om olika sätt att försvinna på. Så fantastiskt att min hjärna (eller någon) kan klura ut det när jag sover (!!). Men ack så onödigt och hemskt egentligen. Jag är dum i huvudet och psykopatisk, märker jag ju mer än någonsin nu. Jag är rädd för mig själv och jag hatar mig mer än någonsin. För var dag som går blir jag bara rädd och förstår inte ens hur man kan tänka som mig. Hur är det möjligt att få fram dessa tankar? I mean.... really?
Ibland funderar jag på att mörda folk. Jag är helt seriös. För då skulle jag inte ha någon utväg än att ta livet av mig, för jag vill inte leva med tanken att jag tagit någon annans liv. Men ni som känner mig bra skulle veta att jag aldrig skulle göra det för att jag vill inte göra någon illa. Och absolut aldrig i livet någon jag känner.
Men. Jag har ett dilemma. Min hjärna försöker få mig att tänka "men du ska ju ändå dö", "ingen kommer kanske få reda på vem det var och varför", "ta någon obetydelse person.. någon ensam", "gör en självmordsbenägen person en tjänst, kill him or her". Varför gör du såhär? Jag vill inte!! Jag vägrar.
Och tillslut kommer jag vägra så mycket att jag tar mitt eget liv istället för någon annans, för mina tankar är alldeles för efterblivna för att kunna hanteras.
helvete jag är så tragisk.
too late to get away from love
2013-10-26
väggarna växer och jag känner mig iakktagen
jag drömmer samma konstiga drömmar som när jag var liten. jag drömmer om samma man. samma hästliknande varelse. om ni känner till nattmaran kan ni tänka er hur varje natt ser ut. kallsvettig och känslan av att bli kvävd. ja, ungefär så. jag tror hästen i drömmen har med att "bli riden av nattmaran" att göra. jag gör verkligen det.
hon eller han, den.. det förföljer mig varje natt i varenda dröm. jag kan drömma en helt vanlig dröm (som egentligen inte alls är vanlig eller logisk, men det är ingen mardröm iallafall), men den finns där. längst bak i klassrummet, längst upp i trappan, två bord bort. jag behöver inte se för att känna. närvaron är som luft. jag bara vet att det finns där.
jag kan inte heller vakna på riktigt från drömmar heller längre. när jag vaknar växer väggarna. när jag blundar och öppnar ögonen på nytt så kryper dom. panik och rädslan är uppe vid öronen och tanken av att det är möjligt att jag vaknar upp vid liv igen är så jäkla jobbig att jag seriöst får ångest av bara tanken.
så jag ska gå och lägga mig nu.. sova "skönt"... slippa allting och vakna upp... igen? jag hatar det. jag vill sova för alltid. jag vill slippa oroa mig och slippa tänka. jag undviker läggdags för jag vill inte mer
för att livet är en bakdörr
2013-10-26
Fåglarna flyger oroligt, nästan som om dom visste. Som om dom ville varna mig.
Varna mig för att något hemskt som var på väg. Vädret var grått och solen hade inte setts till på hela dagen. Det spelade ingen roll för hur soligt det än var, så var det alltid lika grått och molnigt i mitt huvud.
Positiva tankar när man var i min position var en slags lyx som man bara uppnådde under alkoholiserat tillstånd. Men eftersom de destruktiva tankarna alltid var en slags bas i huvudet så var alla galna saker jag gjorde egentligen ett straff till mig själv.
Huvudet var tyngre än bly och der kändes som att det stora svarta hålet i min mage bara växte. Upp till hjärtat för att sedan slutka orden som fastnat i halsen.
Som en som aldrig sett solen skina. En som aldrig hört regnet falla. Jag kände mig så dum. Så jävla naiv.
Tankarna som växer som månen. De gror och dras tillbaka. De gror och när de är borta har dom redan satt sina spår i den överlevande.
Ovetandes om vad Han planerat. Ovetandes om livet steg jag in i hans bil
visa mig världen och övertala mig att leva
the pain is getting older
2013-10-25
the feelings aint real
it seems to be
nothing like before
my imagination is great
too great
I can see myself die
in hundreds and thousands
different ways
and it is breaking me more and more
its harder to breathe
its harder to laugh
its harder to laugh
its even harder to appreciate
love
and no one notices I'm breaking inside
and I could actually not care less
I'm happy that people are busy with their lives
that's good I guess
cuz that makes me invisible
places to be found
2013-10-25
drunkar i mina egna tankar
spyr ut ångest och kvävs av mörkret
det är försent att kasta ut min smärta
mina tankar
& mina handlingar
på någon annan
det är jag som måste ta mig samman
men space.
jag planerar så jäkla mycket just nu, trots att jag inte borde. jag funderar på hur jag ska försvinna. obemärkt. igen. hur lång tid har jag på mig? vad behöver jag? skog, berg eller vatten? googlar om allt. hur länge överlever vi utan vatten, utan mat och näring? hur länge överlever man i kylan? var finns det höga berg här i närheten som är höga och folktomma nog för mig? finns det stup? vattenkällor med hemliga tunnlar?
ska jag vänta till snön kommer? till isen täcker sveriges mörka otäcka vatten? ska jag uthärda till våren? se om nästa sommar blir bättre? kanske, kanske är livet bättre då? eller?
ibland funderar jag på om man kan hyra in någon som kan kidnappa en. en som kan mörda en. om man samarbetar så åker ju inte personen fast förhoppningsvis. det är ju inte det jag vill. jag vill bara bort.
men på vilket sätt vill jag bort? jag vill inte bli inlagd, bo på nåt hem eller sjukhus/whatever. jag vill inte att min frihet ska tas ifrån mig. jag vill inte spärras in. men jag vill såklart inte oroa någon heller. att det ska vara så svårt att bara få ta en paus.
jag vill inte göra det bara för att försvinna egentligen heller, utan även för att försöka finna mig själv. efter några timmar, 12, 24 eller 100 så borde jag veta vad jag vill. om samma likgiltiga känsla finns kvar trots att man sitter i tjocktröja i snöoväder så är det ingen idé att kämpa mot det. finns det däremot tankar om att man längtar in till värmen, eller hoppas på att någon ska komma förbi med en stor fluffig jacka... ja, då är tiden inte inne än. men det vet ja ju inte nu, eller hur?
gash
next to me you'll die
2013-10-23
inbördeskrig i huvudet
tumult
konflikter utan slut
åh, vad trött jag är på det här
jag vill bort snart
isolera mig för några dagar
kanske månader
men det är för mycket nu
möten
träffar
och en hel del papper
jag fixar det inte
det är för mycket nu
jag ligger ner och försöker tänka mitt liv på havets botten
under jorden, under all mark
uppe i himlen, flygandes på ett moln
jag vet, jag vet
